I väntan på sommaren
Läser en intervju med först Bruce Gilden, som nu lämnar sin lya i NY och var han flyttar fattar jag inte, men han har ledsnat på stan. Den har blivit för ren och clean och för lite liv, bara stress och buissnes.
Patti Smith säger samma sak i en annan intervju. Att det går knappt att sätta sig på ett fik i NY längre och försöka skriva poesi. För stressigt och för jagat. Lundell skrev häromdagen om Stockholm, att stan gått sönder, för jagat, men han frågar sig också, var ska man dra om man känner så?
Alla förorterna härmar ju innerstan, men utan energin.
Svårt läge, men den moderna staden verkar satt under attack. Var finns den goda energin?
Jag har varit ensam på landet några dagar och där går ju inte att vara. Finns ingenting längre.
Så, var ska man vara?
Jag är förbannat frustrerad, det kan jag gott säga. Det finns liksom inte mycket som tilltalar mig någonstans längre. Man måste försöka hitta ett läge där det finns god energi och där man själv förmedlar god energi. Igår lyssnade jag på en ung man som fått Raul Wallenbergspriset. En kille från Malmö som försökte ena muslimer och judar. Grym snubbe. P1 Sommar. Jag tror jag smågrät nästan hela programmet. Snacka om resa och häftigast var nog då han fick träffa Obama och de småsnackade först om killens projekt som gått så bra och sedan frågar Obama: Har du barn? Nej, jag är singel, svarar killen. Då säger Obama: Det är lugnt, du är ung och snygg, det ordnar sig....
Skön grej, alltså. Fan, vad jag diggade det.
Nog om det. Grekland, hur går det? De ska höja skatten för de rika? Det vore väl fan på tiden. Jag minns då jag snackade med en grekvän på Naxos. Vi stod i vattnet, vågorna kom och gick och snackade skatter. Han sa att de skulle höja hans skatt till typ 15 procent. Då sa jag att jag betalar 40 procent i skatt. Det du får betala är ju ingenting.
Det tog knäcken på honom. Han gick upp ur vattnet och skrek Malacka, malacka,,,och sedan försvann han helt galen av ilska upp till baren.
