tisdag 30 juni 2015

Motsatser

Det är märkligt hur sol och skugga förhåller sig till varandra.
Sol och skugga
Arbete och fritid
Träning och vila,,,,

Myntets två sidor. Livets två sidor. Båda lika viktiga.

Försöker reda ut varför Bruce Gilden flyttar och vart han flyttar.
Stanley Greene flyttade till Paris.

Det gjorde väl Tina Turner också. Blev Parisbo.

Om man försöker se genom det exotiska, så var vill man bo? Där det är frid och äventyr. Återigen de båda sidorna på myntet.
Stad och land.

Upphetsning, vila....man kommer inte förbi att livet är som ett tidvatten.

Kollar på Dosnieau, vilka bilder. Så ofta arrangerat, men ändå, så ofta, så bra.

Och vilka hemska printar och ändå så bra. En del tokretuscherade, rent fult gjort. Börjar gilla skitkopior allt mer. Nu, då allt ska vara perfekt och HD. Finns inget värre än HD. Finns det något livlösare. Som att knulla ett kvisthål på en gammal lada.

Och ändå, denna sida av myntet. De båda sidorna.

Vad tänkte Strömholm då han upptäckte Fox. Då, stendött. Idag, dyrt och ganska upphaussat.

Trivdes han där, inte ens en krog på den tiden då det begav sig?

Man kan ställa sig många frågor.

Cyklade lugnt. Fick någon känsla av att det är dags att vila, gled fram, blev omkörd, blev omkörd igen. Skit samma.

Solen skiner, ser mig själv i fönstret då det speglas. I Grekland fortsätter det hela. Tror ingen bryr sig speciellt. Ja, eller nej? Vad blir skillnaden? Buisness as usual, som jag säger. Grekland är på knä, men det har det väl alltid varit. Har ni läst Durells böcker? Eller Millers om Grekland?

Jag minns då Göran Tunström berättade om hur han kom till Santorini? Han bodde ju senare med Cohen på en annan ö. Hydra, en ö där Henry D nu bor. Henry D, den eminente berättaren och konstnären. I alla fall berättade Göran Tunström om en skriande fattigdom. Jag minns också hur han flåsade, käre Tunström, då vi gick i de riktigt branta backarna på Naxos. Han hade ju kassa lungor, kanske hade han bara en. Men, skriva kunde han, skriva som bara den kunde han.

Det är sånt man tänker på i solen. På Dosnieu, på hur många unga som känner till honom. Knappast någon, tänker jag. Omodern, tänker dom, eller jag.

Myntet, det där förbannade myntet, det med två sidor. Vilken ska man vara på eller ska man hela tiden rida på högkanten, mellan sidorna?