Leicas tidning, M
Vi sitter i solen. På byggnaden mitt emot lägger en takläggare nytt plåttak. Ser livsfarligt ut där han vrider och bänder med fem våningar ner till marken. Inte blir det bättre av att en ilsken mås vill jäklas.
M, blaskan, är ju på en nivå som man hoppas alltid fototidningar skulle ha som lägsta nivå. Jag brukar ta Pridefestivalen som en avgörande bedömningspunkt. Då verkar många tömma sina minneskort rakt ut i etern. Jag har fortfarande inte sett en enda samling bilder som berättar något eller visar på en slags känsla från det evenemanget.
Det kanske kommer, det kanske kommer.
Nu när man jävlats rejält med Grekland ett tag så kommer nästa våg, den sympatiska. Att landet varit utsatt för terror från EU och det stämmer ju till viss del. Av fyra miljarder man fick så gick i runda slängar tre till att pröjsa räntor till banker. År 2005 var den grekiska medelåldern för pension 62 år , alltså över medelsnittet i Europa och de skattar ju ungefär 35 procent idag. Ungefär som oss, tex...däremot vissa storbolag har låg skatt, precis som hos oss...
Ja, hårt åtsatta, jävligt klantiga själva osv,,,men, man ska aldrig kasta sten i glashus. Jag säger bara då vår bostadsbubbla spricker så kommer folk att garva åt de idiotiska svenskarna. Fan, vad kul de kommer att ha. Jag menar, vilken jävla idiot lånar fyra mille för att köpa en trerummare i stan och tror att hen ska komma igenom ett sånt ryck utan att bli hängd i en björk i Tensta?
Det finns inte på kartan. Nu längtar jag efter min 100s, så jag kan dra igång och plåta igen. Kollade på David Alan Harvey i M. Han gillar snygga brudar, det är då klart. Det är fan svårt att värja sig från snygga brudar då man är fotograf. Det är liksom livet, skönheten hos människan. Gillar man kvinnor så gillar man kvinnor.
En annan fotograf i M är Stanley Greene, som numera bor i Paris, men fått ett uppsving de senaste året. Han är i min ålder, kört hårt med droger och rocknroll och sedan krigsbilder, men skön snubbe.
Han hade Jim Marshall som inspiratör och fotopappa ett tag och inget ont om Mr Greene, men Mr Jim Marshall är ju Kungen av rocknrollphoto. Min idol alla kategorier. Vilken snubbe. Han dog för något år sedan, hade gått mycket elaka vitaminer i hans ådror, men han torka upp och fick ett sent erkännande innan han knalla upp i vita salen.
Jim Marshall var namnet. Anton Corbijn är ju bra, var bra, men Mr Marshall är Kingen.
Days go bye. Polarn smsar och vill ut och cykla. Jag har legat i badet. Mina krafter sörpla ut i avträdet. Man måste vila sig i form.
Ibland skulle man vilja ha en hydda i skogen, på landet, med böckerna, med det lilla, fina fiket och sedan därifrån, de långa, heta resorna. Det är ju fan att man inte lever i två hundra år.
