Klacken och vinden.

Plötsligt kom jag att längta till Klacken, nere i södra Italien. Där hade jag kunnat vara länge, glida längs vägarna vid havet med sin saltstänkta vind. Jag försöker skriva. Nej, nu ljög jag. Jag läste igenom det jag skrivit och det var bra, men sedan då?

Vi gick med katten till veterinären. En tuff liten hane som visade tänderna då han fick en spruta. Kände med honom, ungefär lika gammal som jag, 70 bast och med tänder som börjar ge sig och en sköldkörtel som larmar om sämre tider. Jag kände igen mig i honom. Det var nästan smärtsamt.

Skånegatan blommar. Alla uteserveringar är fulla och jag glider långsamt fram. Det är fint, det är roligt även om jag inte hittar någonstans att sitta. Går på systemet och köper en vinare istället och passerar den nya Indiern, Gossip, på Skånegatan. Hyfsad mat.

I morgon hoppas jag på kortbyxor vid cykelåkningen. Det vore fint, med tanke på hur våren sett ut.
Vissa dagar tar man bara slut, som om allt bränsle försvann. Idag var en sådan dag. Jag satt och mekade med cyklarna istället för att cykla. Som tur var satt alla sköna polarna på fiket och gjorde en glad. Det är helt underbart då man sitter på ett fik och inte vill gå hem.

Ser att Zorns bilder kommer upp på Fotografiska. Jag tyckte dom var helt fantastiska. Vilken formkänsla.