Storslalom
Hade intressant snack med Hans igår om hur man betraktas och hur man ser på sig själv som fotograf. Alla snackar om att det är nya tider. Kort sagt. jag skiter i om det är nya tider. Det är bara att ta det bästa med det gamla och det nya. Jag tycker twitter och Instagram är skit. Tycker någon annan att det är toppen, fine, inte mitt problem. Jag känner inte heller att min produktion och mina tankar är utdaterade hos de unga, snarare är det precis tvärtom. Om man ska lära sig något så tror jag på att söka upp de som gjort något, dvs de äldre. Visst, man kan lära allt av alla, men att börja snacka om att jag eller någon ska hålla på och lära mig en massa av de unga är ju löjligt. Jag kan lära mig av deras energi, deras sökande, men vad är det mer jag ska lära mig? Så speciell är inte världen. Jag har mer att lära av Strömholm, Bresson, Kertez osv,,,. Den här respekten för unga är löjlig, vi ska alla respektera varandra men vi måste också ha lite omdöme, se vår egen roll i det hela. Ibland framställs det ju som om man var en idiot då man är sextiofem. Glöm det.
Det gäller att hålla sig öppen, vara med, söka, alltid detta sökande, men jag nekar att känna mig gammal, förbrukad, ointressant, snarare är det väl så att jag känner mig väldigt intressant. Jag tror att man måste tycka sig själv vara intressant om man ska kunna göra något vettigt.
