Naxos frigör mig. Jag arbetar bra på Naxos. Det är de mörka nätterna, då jag sitter med ett öppet fönster, inne och ute, hör ett lätt sorl av röster, havet, känner vinden och vet att jag när som helst kan stiga upp, gå ut, gå ner till ett kafé. Mitt i natten, kvällen. Möjligheten finns och det är sedan också nära hem
Naxos är där jag skriver. Jag tog mina första bilder med Leican. Sedan har jag fotograferat med min digitalkamera. Det är hemskt att säga, men ingen av mina digitalbilder kan jämföra sig med det jag tog på filmtiden. Om det är hemskt att säga, så är det ännu värre att inse det.
