Retro 71.

Stockholm blues blev vändpunkten i mitt fotografiska liv. Den vackra boken, som gjordes på Journal med Gösta Flemming, utställningen på Stadsmuseum och Kulturhuset, filmen som Thore Soneson, Claes Gabrielson och några till gjorde, allt tillsammans ledde till fina priser och att jag fick Garanterad författarpenning.

Jag var i princip helt nere på knä ekonomiskt då jag fick det stora stipendiet. Jag hade sålt bilen, labbet, gjorde bilderna hemma i köket då mina barn sov. Jag gick till soss för att försöka få några kronor. Jag fick lite pengar första gången, andra var det stopp. Jag minns att jag stod och räknade stålarna, var 25000 kr back och hade 14 kr att köpa mat för. Och då hade jag ändå sålt allt jag ägde.

Det kändes orättvist men konstigt nog tvivlade jag aldrig på att jag skulle överleva. Jag var beredd att gå ner på noll men på något jävla vis skulle det gå och det gjorde det.