Leif Sandberg, Ending.
Leif Sandberg har utställning på RALF, Marie Levau, eller gamla Gropen, som jag kallar stället på Hornsgatan 66. Hornsgatan är en märkligt fin gata, som Folkungagatan på min sida Söder. Det är två gator som inte riktigt blivit sönderkörda av all trend, men nog om det.
Leif Sandbergs utställning var jag tveksam till. När man såg reklambilden till utställningen så är den ganska vulgär, rå och hårt dragen. Jag kände att jag blev lite trött, ytterligare en som ska köra det här stenhårda, mörka.
Nog är det mörkt och nog är det hårt, men det är sällsynt bra formulerat och mjukt formulerat. Det är inte alls någon hård utställning, jag tycker snarare att den är meditativ i sin genomgående lugn och sin genomgående meditativa svarta skala. En bra utställning, en mogen utställning.
Sedan gick jag och Epstein till Fotobokspriset på Rival och jag måste säga att jag tycker det är ett konstigt urval av böcker. Jag tror det snart är dags att börja diskutera vad som är fotoböcker, kanske snäva in lite på kriterierna för vilka böcker som ska premieras som fotoböcker,