Retro 70.

Många tycker Stockholm blues är något av de bästa jag gjort. När boken recenserades i USA tyckte någon att den var för mörk. Jag är också ganska tveksam till Stockholm blues, inte för bilderna, för de är bra, starka, utan för att det finns för mycket depression i mitt material. Det avspeglar sig att jag tappat fotfästet lite, att jag saknar min alternativa tid, sjuttiotalet, drömmarna. Nu var vi klart på väg in i en annan, mycket tristare tid, mycket mer omänsklig tid.

Jag ser det i mina bilder. Jag hade kanske inte förstått det då, men den samlade känslan i Stockholm blues är klar. Jag är en man som går på gatorna och inte tycker om vad jag ser.