What can I say?

Dagen hade alla möjligheter. Jag missade nästan alla. Nu stirrar jag på Bianchin som står uppställd på träningshjulen. Ska en runda på Bianchin kompensera för alla missade möjligheter? Jag gör något radikalare, öppnar fönstren och snabbtvättar. Nästa tvätt kommer i maj.

Såg om dokumentären om Bresson som jag länkat till för några bloggar sedan. Den är ju helt fenomenal. Vilken fotograf, kul scen för övrigt då Koudelka kommer inlufsande på Magnum. Så där kändes det en gång i tiden på Mira, vårt bildarkiv, då fotograferna, eller en själv, kom in på Mira, med nya bilder från senaste resan. Det var vackert, det var häftigt. Nu finns inte ens arkivet kvar längre och om det säljs några arkivbilder idag någonstans, så är jag ganska tveksam till vad det kan vara för bilder.

Bresson, vandrar genom sin utställning, pekar på bilderna och säger: What can I say,,,vackert, vackert. What can I say...lika vackert som Inta Ruka sa: ställa ut och göra böcker är inte så viktigt, det viktiga är att arbeta.

Per Erik Petterson, han med den fina Sydafrikaboken, sa att han var less på städer, bodde hellre i bushen, förstår honom. Stora städer skrämmer mig allt mer. Jag vill nog också bo i bushen.

Jag tänker på John Berger, hur har han det? Håller han på att göra avsked, ger ju bort sina texter till museer. Bra kille, bra skrivare, fina tankar. Läs honom.

Mina bilder. Håller de någon klass? Hur bedöms bilder? Hasselbladspriset delas ut. Kanske fotografins Nobelpris. Skriver någon om det? De jävla asen på kultursidorna ger inte ens fotografen en halvsida reklam. Sånt piss. På fotosajterna försvinner hans bilder bland reklamen för alla nya kameror. Sånt piss, sådan förbannad fördumning.