Manligt/kvinnligt?????
En sak jag har tänkt på hela livet är det kvinnliga och det manliga. Nu vet jag att man ska inte generalisera, men låt mig ta ett exempel. Nästan alla kvinnor jag känner går på knäna och är skittrötta. Okej, då som man kan man ringa upp sin fru och säga följande.
- Hej, jag lagar mat idag,,,,
- Underbart, säger hon. Vad blir det?
- Jag gör kanske pannbiffar, eller köper något kött.
Tyst i luren, blir liksom en mil till frun på andra sidan.
- Kött, vad är det för kött?
- Kött, ja inte vet jag riktigt, hittar väl på något.
Tyst igen...(det måste vara ekologiskt annars går det inte).
- Jag vet inte, är inte så sugen på kött, säger hon.
- Jaha, säger jag, lax då, fast jag är lite less på lax och jag hör att lax inte är riktigt hennes grej heller. En pizza kanske ?
- Jag kan göra något, säger hon då plötsligt. Jag köper något på vägen hem och så blir det återigen hon som lagar mat.
Samma mönster utspelar sig vad man som man än gör. Jag diskar, kvinnan kontrollerar disken. Jag städar, kvinnan städar en gång till. Jag bäddar, kvinnan bäddar om och till saken hör att jag har aldrig varit med om en kvinna som inte gör som ovan beskrivit. Det började med min mamma, alla mina polares mammor och sedan har det fortsatt hela livet. Varför har så många kvinnor sådant otroligt kontrollbehov? Eller har jag fel? Jag vill ju bara att kvinnorna ska vara lite mindre trötta och glada.
Jag då? Om någon lagar mat så är det underbart. Jag frågar aldrig om något, vad det är för kött, grönsaker, jag äter och njuter och allt är bra, även om det kanske inte är så bra. Om någon städar, diskar, osv,,,fine, inte fan tänker jag diska eller städa om, osv,,,
Jag minns en gång då Strömholm hade en ny ung tjej som assistent och hon gjorde sitt livs första köttbullar. Det blev kolsvarta kolbullar. Christer lyfte en köttbulle på gaffeln och sa högt. Kolla, vad häftigt. Jugoslaviska köttbullar, dom är goda dom.
Sedan åt vi upp maten, drack vinet och dagen därpå hade ingen dött och alla var på bra humör.
