Woodstock. Jag ser Jim Marshall vandra bakom scenen. Tre Leicor, två runt halsen och en på axeln. 21, 35 och 90 mmsgluggar. En helikopter landar med Janis Joplin. På scenen stökar Mitch Mitchell med trummorna och Jimi släpper loss sin vemodiga Angel.
Vi är part of the same game. Vi skildrar och åskådliggör Tiden, Tanken, Känslan. Vi är lyckliga, vi tror på något, vi tror på Framtiden. Vi tror, helt enkelt. Vi kanske bara tror på ett skönt knull till natten, men vi tror på Människan, Livet, Tiden.
Några år senare är vi i Hultsfred. Vi sover i våra bilar. Vi tror fortfarande, fast inte så starkt. Det har krånglat till sig. Från att ha varit ett VI, artisterna, fotograferna, skribenterna, har de blivit ett Dom och VI. Det har krånglat till sig. Vi når inte varandra på samma sätt. De som bestämmer, har bestämt åt oss. Hur vi ska bete oss, hur vi ska stå , vad och när vi ska få göra något.
Jag lägger ned den biten av livet och jag tror ännu mindre. Datorerna kommer. Jag tror vi ska bli befriade, få fyra timmars arbetsdag eftersom allt arbete blir så enkelt, förenklat. Det blir tvärtom. En ny maskin till slavarna. Jag tror snart inte alls på någonting.
Vi är borta. Det är Dom, Dom och DOM, mot Mig. Jag vill tro, jag vill tro på Drömmen. Jag vill bli uppslukad av något. Jazzen, rocken, hiphoppen, vad vill jag tro på?
Jag tappar tron, återgår till Naturen. Det enda man kan lita på. Vemodet är en fin, vacker vän. När jag kliver ur porten en tidig morgon ligger löven som ett täcke, som över en grav av minnen. Vinden har den rätta sången, skönheten finns där. Jag tar en bild av Vemodet. Det får räcka. Vemodet fyller min själ med Frid. Sedan tänker jag återigen på Jim Marshall, Leicorna, helikoptern som landade och Tron på Framtiden.
Lou Reed har gått bort. När han var sjutton tyckte hans föräldrar att hans mentala tillstånd inte var riktigt bra, satte honom på elchocker, flera gånger om. Han sa själv att han förlorade sin personlighet där. Han hade en kall utstrålning. Hans fru, Laurie Andersson, var också en tuffing. Träffade henne en sommar i Zurich, fick veta att jag levde..
Löven ligger tysta, jag hör Jimis vemod i Angel och några badar nakna i gyttjan. Det är en vacker sommar i Woodstock och Jim Marshall tar en bild på Janis då hon kliver ur helikoptern.
