Jag plåtade digitalt. Jag gjorde utskrifter. De blev blå, röda eller gröna efter ett halvt år, trots att de var svartvita från början. Jag hade sålt Leican, Nikonen och mörkrummet. Jag satt fast i en ny teknik. Jag började blogga, jag gjorde vad jag kunde med den nya tekniken. Jag grät inombords, men Lotta var fin och Grekland var fint, men jag var ohyggligt missnöjd med mitt arbete, min nya teknik och allt jävla halleluja som var kring det digitala.
