När november kommer, regnen, den våta asfalten, då händer något med  mig. Jag tar en runda till Länna Sport och kollar på årets skidor. Det är nästan komiskt. Går in i lokalen, kollar skidorna. Till höger, de skitfeta, skittrista sakerna. Till vänster, de med skärning, fast de intresserar mig inte heller. Har redan skidor som spöar allt det där och lite till. Skidor som jag nästan aldrig använder längre för jag orkar inte köra Ferrari till Konsum, som Skidrektorn uttryckte det. I mitten står ett gäng skidor, med typ 72-80 mm i midja, typ Volvo/Ferrari, 945, fixar allt och mer därtill. De tittar jag på i tio sekunder, sedan åker jag hem igen.

Det är samma visa i en fotoaffär. Vad gör jag här, brukar jag tänka. Finns inget som intresserar mig. Jag har kommit till ett  stadium i mitt liv där ingen  kamera eller ingen skida kan få mig att bry mig. JP, proffset, sa en dag till mig i vintras: Grejen är att slita på grejerna, köra på det gamla. Håller med, har haft mina röda Ross i åtta år, räkna på minst 600 skiddagar på dom. Fina grejer, älskar dom.

Kamera? Kör på med min GF1, kommit nya grejer, säger polarna. Än sen, säger jag. Skiter fullständigt i hur nya grejer som kommit. Jag vill vara hippie, jag vill vara Bode Miller, jag vill vara Micke Berg, som skiter i nya grejer,,,,hahaha, tänk Bode Miller på ett par tjugo år gamla skidor, lovar, han kör skiten ur vem som helst,,,tro mig,,slit på grejerna, alltså och var hippie och kolla in Bode Miller i vinter och köp några bilder av Micke Berg till julklapp. Du kommer inte att ångra dig.

Populära inlägg