Mina träd och katter

Mina träd och katter. Vem kan säga något annat än att jag älskar mina katter. Jag ska åka till Naxos men sitter fast i 14 dgr till. Den 31 mars är jag fri,men fram till dess är jag körd, rökt  och upptagen. För första gången i mitt liv har jag ett jobb. Det är på tio minuter varje dag men det är tio minuter som måste göras.

Shit. Min fru kommer in och vill promenera runt Årstaviken. Finns det något värre än att promenera? Folk gillar det men jag fattar överhuvudtaget ingenting av det. Jag säger som Kallifatides sa: Vad är det med svenskarna och deras promenader. Jag kan erkänna att jag försöker ibland och det är precis lika ofattbart trist varje gång. Det känns som direkt bortkastad tid i livet.

Så nu har jag brutit mot den viktigaste regeln i Sverige: Du måste gilla att promenera. Det finns andra regler, men dom tar vi en annan dag.

Man låser gränserna, men det här grejerna som UD går ut med handlar ju mest o att det inte ska sitta turister fast utomlands, inte smittspridning. Min polare flög från Aten igår, tror det var fem personer på planet och jag hade satt in pengar på Norweigan, tog ut dom fort som fan i morse. Jag misstänker en klar konkurs inom ett tag. Vi får se, hoppas dom klarar sig så de som hyrt vårt ena hus på Naxos kan åka ner.

Jag är i karantän. Att sitta i karantän är jobbigt för vissa, själv har jag väl alltid suttit i karantän. Som frilansare och hemmajobbare så tillbringar man ju mest tiden av sitt liv i hemmakarantän.

Jag har inte mycket mer att säga än att jag längtar till mina träd och mina katter men jag kommer snart.