Du har ingen chans, ta den

En sak blir allt tydligare. Hur sårbara vi är i denna form av kapitalism. Norweigan lägger ner 4000 rutter. Ingen går på museum längre. De sårbaraste är de privata initiativen. Hur länge kan tex Fotografiska klara sig utan besökare? Inte länge är min gissning. Det slår dessutom över hela världen. Och hur länge håller corona på? Troligtvis ett år så man får ställa in sig på två saker: Bli sjuk någon gång under året och inse att många blir av med jobben, väldigt många blir av med jobben.

En ny ordning har startats och det är ganska logiskt att se varför? Det har legat och tickat så här länge: Miljöförstöringen, globaliseringen, klassklyftorna och det blir en stor influensa som trycker det  hela över gränsen.  Mycket fascinerande och otäckt men väldigt logiskt. På något vis är det vad varenda tänkande människa längst in i själen har förutsett men inte vågat inse. Att NÅGOT skulle ske. Nu har det skett.

Ta bara en sådan enkel grej som att en liten ö som Naxos har bättre vårdapparat än Stockholm för coronas. Mycket mer vårdplatser. Vår underbara vårdapparat fylld med fantastiska och hängivna vårdare, läkare, syrror osv har helt övergivits av kapitalisterna, typ borgarna som säljer och sålt ut allt för att suga ut det mesta, precis som man sålt ut skolan, apoteken osv.  Jag gick för att köpa medicin och plötsligt ser jag att på min gata ligger de  tre apotek inom 300 meter, två ligger med 100 meter emellan. Och vet ni vad det märkliga är: Ingen har den medicinen jag vill ha, blodtryckssänkande. En standardmedicin.
Hur i helvete går det till?
Bra fråga. Ni vet svaret.

Solen skiner. Gatorna är öde. Mina katter njuter i solen där de ligger på verandan. Jag vill vara katt. Jag är född i Lejonets tecken. Jag är katt, vill vara katt, tänker vara katt. Slö, ledig, på jakt, livsnjutare.