Livet.. o gifterna....o det andra

Tre blondiner. Läser om hur förgiftade djur blir med olika vacciner. Det finns ju egentligen bara ett sätt att förhålla sig: Bli vegeterian. Jag är lite intresserad av den blå zonen, bor ju på kanten till en sådan. Den grekiska ön Ikaria är ju en blå zon, en zon där folk blir förbannat gamla o är friska mest hela vägen. Det finns mycket att lära där. Just det här med att umgås, hålla igång kroppen, ha bra tankar och äta bra mat.

I vårt samhälle prioriterar vi så jävla mycket idioti. Tex att ha en full almanacka med möten. Är liksom en statusgrej, att stressa en annan, att ständigt springa på allt en tredje, ha ångest för allt och alla, är en fjärde idiotgrej.

Idag i DN var det den värsta artikeln jag någonsin läst i hela mitt liv. Den om den lilla flickan som dog. Jag klarade inte att läsa den. Gav upp. Det var outhärdligt. Hur kan det gå till så att två människor som inte kan sköta ett barn får tillbaka det? Det är som med corona, våldet vid den grekiska gränsen och massa annat: Man står inte ut. De här flyktingarna måste ju få någonstans att bo. Om kineserna kunde bygga sina sjukhus på en vecka eller hur det var, hur svårt ska det vara med god vilja att bygga nya flyktingförläggningar i trakterna där de är? Fördela folk så det blir vettigt, så det går att leva ett liv och driva en asylprocess med vettig takt och vettigt innehåll. Jag fattar ju att folk på Lesbos blir galna. Det är för mycket för dom. På något vis måste man ju få slut på kriget, strypa källan till eländet.

Personligen har jag alltid sagt att det måste vara svårt att komma som flykting till Sverige. Allt är uppstyrt så det går nästan inte att göra något, det viktigaste tror jag är att folk kan sätta igång och jobba på en gång, ges en möjlighet att starta något eget. Det är tunga tankar, men jag återvänder hellre  till den blå zonen där det går i lagom takt.