måndag 7 december 2015

Måndag, eller söndag?


Jag hör min fru gå upp på morgonen. Helvete, vad tidigt hon är uppe på en söndag, tänker jag. Själv mår jag skit med rivig hals och sover i arbetsrummet. Hon går ut genom dörren,,,aha, en morgonpromenad, tänker jag, men trist väder.

Sedan kommer hon ju inte hem, går någon timme,,,hon ringer, från jobbet. Vad fan, måndag eller?

Så var det med det. Inte riktigt frisk, om man säger så.

Jag läser dagböcker, förra året då jag åkte till Åre körde jag upp med kräksjuka i kroppen. Åtta timmars körning. Det var ingen enkel historia. Det är helt enkelt vid den här tiden på året jag får min förkylning, sedan blir det pollen i april, men det ska jag slippa i år då jag drar till Grekland i april.

Gubbar som mig, pensionärer, får spruta gratis mot influensa, men jag tror jag hoppar. Brukar aldrig bli sjuk så.

Livet hat så många aspekter. Igår åt jag massor med pepparkakor. Jag har fortfarande kvar mitt barndomsminne då jag blandade pepparkakor med inlagd sill och mjölk. Halvtaskig kombo, om man säger så.

Jag la in ett nytt album, med Julerbjudanden på Facebook, ligger här under också. Ta chansen. Säga vad man vill om bilderna på Fotografiska shop, inte är dom billiga inte. Däremot gillar jag att man gör affischer för 140 kr. Jag har haft några fina egna affischer genom åren, bland annat på Kontrast och Stadsmuseum, jag borde ha sparat dom, sålt dom nu. Kom ju över runt femtio, affischer av varje på den tiden men hivade dom i soporna med tiden.

Så är det. Den som spar han har, och tvärtom.

Min fru gjorde urvalet till min grej på mickeberphoto på Facebook. Det är underbart då någon annan gör urvalet. Det som slog mig är ju hur min fotografi har utvecklats. Fram till 2005 var det bra, sedan började jag med det digitala, fem riktigt dåliga år, men sedan de sista fem åren håller samma klass som de tidiga åren fast på ett annorlunda sätt. Och med klass menar jag att bilderna har en slags tyngd och en slags berättelse. Inget hafs.

Jag har kanske 120 bilder av hög klass. Jag tänker med tiden radera bort allt annat, så i princip om man går igenom min dator och mina hårddiskar efter min död så ska där finnas 150 bilder och inte som nu, femtio tusen. Mycket intressant tanke, faktiskt.

Nog om det. Nu ska jag försöka förstå hur jag ska attackera tanken på att det är måndag och hur fan jag ska orka åka ut till förorten och flytta bilen eftersom det är städgata i morgon.