Kompisbilder

Jag anser nog att Bresson är den kanske bäste porträttfotografen jag sett.
Varför?
Jo, för att han lämnar alltid lite utrymme i sina bilder för miljön, det förstärker bilderna.
Många tar snäva, tighta porträtt. Inget fel i det, men då ska man vara en fruktansvärt skicklig fotograf som jobbar som fan med uttrycket, vilket i nittiofem procent av fallen bara blir ansträngt.

Nog om det, enkelhet, lite avstånd och närhet. Kan det funka?