17 minuter till Lluc
Vintern kom, äntligen. Nu blir det tre månader med snö och kyla. Det är ganska underbart. Jag behöver det. Jag läser värderleksrapporten på Naxos, för det mesta, 17, 18 grader, men så dippar det två dagar ner till 8, 9 grader och 4 grader på natten.
Jag vet hur det känns om man inte har bra värme.
Politiken? Var tog den vägen? Jag tycker det är intressant att man tänker pröva medborgarlön i Holland och Finland 2016. Det blir intressant att se utfallet.
Jag är en av och påmänniska. Full fart och sedan dö. Nu är jag i döfasen, får ingen ordning på kroppen och ambitionerna, men så plötsligt finns det där, farten, känslan och då går det som fan. I döfaserna brukar jag alltid ägna mig åt att sortera, göra sånt som jag kan göra i soffan. Sortera bilder är sådant. Jag räknar med att döfasen räcker till på måndag den 4 januari då skidåkningen börjar på allvar.
Jag tittar på Fotosidan. Tråkigt att säga, men sedan Alf Johansson slutade skriva så dog sidan i mångt och mycket. Den bästa fototidningen nu är ju Leicas magasin M. Mycket bra, men ändå inte lika bra som typ Foto eller Aktuell Fotografi på 70-80-talet. Vill man bli inspirerad så ska man söka upp dessa, kanske trettio år gamla blaskor, på antikvariat.
Bilderna då? Den ena tog jag i förrgår, 3200 asa utanför dörren. Den andra i Hamburg, med Jordcirkus, runt 1978, 1600 asa o Tri-x och Leican.
Egentligen samma sorts bilder, samma teknik, även om jag kör digitalt idag. Det snackas så ofta om att förnya sig och man försöker verkligen, men jag tror att en fotograf hela tiden kommer tillbaka till ursprunget, man känner alltid igen ett tema eller en känsla hos en fotograf som envisats och hållit på länge. Det vi kallar fotografens signum.
