Ligger och kollar i Eugene Smiths stora, svarta bok. Han är så bra. Det finns likheter mellan Smith och Salgado. Att de tar det stora greppet, liksom uppifrån. De tittar med helikopterblick på världen.
Jag är inte så förtjust i det, gillar mest då de kommer ner på markplanet, blir intimare, mindre mäktiga.
Smiths bilder från The loft är sanslöst bra, han mådde ju inget vidare, gick väl knappt ut, men vilka underbara bilder. Salgado har ju också en massa bra bilder, men väldigt lite intima, personliga bilder. Saknar verkligen det hos honom. Han har för registrerande blick för mig, men är ju en fantastisk fotograf, berättare, men allt blir för storvulet för mig.
Vi fotografer har verkligen olika angreppssätt. Jag är mer som Danny Lyon, ständigt i utkanten av det lilla, familjen, kvarteret, vännerna. Andra, sysslar med det stora, men jag har alltid gillat de intima fotograferna, de som sysslar med det absolut personliga. Frank, Strömholm, Lyon. Konstigt nog gillar jag också Bresson, men det beror på hans känsla, hans sätt att berätta och hans fullständigt otroliga sätt att göra en bild, hans kompositioner.
Jag satt och kollade i en stor Bressonbok igår. Hur fan gör han? Det är ofattbart hur en människa kan göra sådana makalösa kompositioner. Jag har aldrig sett någon komma i närheten av hans kompositioner, hans spel med ljus och skugga och rörelse och utryck, allt på samma gång. Han är helt enkelt bäst. Han har fan inte tagit en enda ful bild, ja kanske fattiga människor i Mexiko.
Jag kollar återigen på Smiths bilder, de från Spanien, man ser verkligen hur fattigt det är och ändå är inte bilderna fula. Fantastiskt.
Gilles Peres, jobbar numera på ICP, han är sjuttio och verkar vara någon slags lärare. Han plåtade nästan enbart med sin 21 mm på Leican. Precis som Jean Hermansson i sin järnarbetarbok, mycket 21 mm, det ger ett jävla drag Anders P höll också på med 20 mm? i sin äldreomsorgsbok. Jag minns att han testade 6/9 också. Vi testade allt, tro inte att vi bara jobbat med småbild.
Jag minns en gång jag skulle göra ett jobb åt en reklambyrå, lånade två Hasselblad och båda gav upp efter en halv rulle,,panik, tog fram Leican och 35 millimeter, plåtade med den och beskar sedan bilderna fyrkantigt efter kopieringen och visade upp de fyrkantiga bilderna på reklambyrån.
Då säger en snubbe,,,Micke, kolla vad bra det blir med Hasselblad, du borde köra mer med 6/6 och Hasselblad.....
I say no more, lev väl.
Jag är inte så förtjust i det, gillar mest då de kommer ner på markplanet, blir intimare, mindre mäktiga.
Smiths bilder från The loft är sanslöst bra, han mådde ju inget vidare, gick väl knappt ut, men vilka underbara bilder. Salgado har ju också en massa bra bilder, men väldigt lite intima, personliga bilder. Saknar verkligen det hos honom. Han har för registrerande blick för mig, men är ju en fantastisk fotograf, berättare, men allt blir för storvulet för mig.
Vi fotografer har verkligen olika angreppssätt. Jag är mer som Danny Lyon, ständigt i utkanten av det lilla, familjen, kvarteret, vännerna. Andra, sysslar med det stora, men jag har alltid gillat de intima fotograferna, de som sysslar med det absolut personliga. Frank, Strömholm, Lyon. Konstigt nog gillar jag också Bresson, men det beror på hans känsla, hans sätt att berätta och hans fullständigt otroliga sätt att göra en bild, hans kompositioner.
Jag satt och kollade i en stor Bressonbok igår. Hur fan gör han? Det är ofattbart hur en människa kan göra sådana makalösa kompositioner. Jag har aldrig sett någon komma i närheten av hans kompositioner, hans spel med ljus och skugga och rörelse och utryck, allt på samma gång. Han är helt enkelt bäst. Han har fan inte tagit en enda ful bild, ja kanske fattiga människor i Mexiko.
Jag kollar återigen på Smiths bilder, de från Spanien, man ser verkligen hur fattigt det är och ändå är inte bilderna fula. Fantastiskt.
Gilles Peres, jobbar numera på ICP, han är sjuttio och verkar vara någon slags lärare. Han plåtade nästan enbart med sin 21 mm på Leican. Precis som Jean Hermansson i sin järnarbetarbok, mycket 21 mm, det ger ett jävla drag Anders P höll också på med 20 mm? i sin äldreomsorgsbok. Jag minns att han testade 6/9 också. Vi testade allt, tro inte att vi bara jobbat med småbild.
Jag minns en gång jag skulle göra ett jobb åt en reklambyrå, lånade två Hasselblad och båda gav upp efter en halv rulle,,panik, tog fram Leican och 35 millimeter, plåtade med den och beskar sedan bilderna fyrkantigt efter kopieringen och visade upp de fyrkantiga bilderna på reklambyrån.
Då säger en snubbe,,,Micke, kolla vad bra det blir med Hasselblad, du borde köra mer med 6/6 och Hasselblad.....
I say no more, lev väl.