fredag 11 december 2015

GW o RANELID

Läser m GW, hur han tjafsar med Ranelid. Det är lite roligt, faktiskt. Det  kanske är lit mindre roligt för Ranelid. Tyvärr är ju Ranelid ganska tjatig numera. Jag tyckte hans första böcker var okej, en till och med bra, men sedan har han ju blivit som en slags speedkula och som bara babblar på.

Om man ska sammanfatta debatten om F-concept så lyftes det upp en del bra grejer, de fick komma till tals de som var missnöjda med artikeln och den allmänna meningen inom vårt skrå verkar ju vara att det är inte bra att fotografer snackar om saker offentligt. Man blir ledsen då. Det är bättre att man pratar med varandra då man fikar eller träffs på krogen.
Nu är ju verkligheten en annan. Det finns starka motsättningar inom fotoskrået, precis som inom alla andra delat av samhället. Men, den allmänna meningen är att det tystar vi ner. Vi är alla fotografer, dvs snälla och hyggliga typer.

Tänk om vissa fotografer är reaktionära, korkade, andra radikala, extremister, sexister, men visst, alla ÄR fotografer och just att ALLA är fotografer är den gemensamma nämnaren som ska styra samtalet. Hur vore det om man drog en linje mellan tex reaktionära, radikala, rövslickande, anpassade, dumhuven, den gränsdragning vi drar i livet, inom politiken, på gatan,,,,

Bara en tanke liksom, men låt oss fortsätta med den gemensamma tanken att alla ÄR fotografer och att ALLA är lika, för vi är ju fotografer. Min grundtanke är en annan. En del fotografer är schyssta, andra är rövhål. Svårare är det inte.

En annan intressant grej jag fick lära mig är att om man byter storlek på papperet eller har ett annat papper så är det en ny upplaga. Det är ju perfekt, då kan man ju göra hur många upplagor som helst.

Jag gjorde ju en bok i en upplaga på femtio böcker, kostade 1500 eller kanske 2000 kr. Nu kan jag göra en ny upplaga på den, jag gör den en cm mindre och tar bort en bild eller trycker på annat papper.

Men, visst. Jag ställer in mig i ledet. Vad var det vi skulle snacka om?

Det är Lucia idag, vaknade sex, men inte fan ids jag fira lucia trots att det är en vacker, kanske vår vackraste morgon på året.

Hoppas Lundell kommer igång med sin blogg snart. Man behöver läsa något vettigt. Jag kan annars inte komma förbi det här med att fotografi inte har en enda bra journalist som bevakar foto utifrån en fri position. Det är egentligen helt ofattbart. Foto, vår största kulturgrej efter att gå på storköp och handla.

Det rullar på mot jul. Jag vet inte om det känns bra. Känner ingenting för jul numera. Vad är det? Folk envisas med att se Kalle och det där på tvn. Ledsnar man aldrig? Jag kramar mina barn och min fru, det räcker långt för mig.

Nåja, det är snart vår. Tiden har sin gång. Snart är man död som min morbror brukade säga då han fyllde 92.