torsdag 17 december 2015

Fricken och granarna.

Fricken och jag på Hjälmaren.Det är en klassisk krog i Årsta. Vi tänkte ta oss småpannkakor men det var på tisdag. Nu var det torsdag.

Fricken har brutit nacken på tre ställen men lirar snart i högsta divisionen igen. Vi sitter på Hjälmaren och spanar ut över ett grått och blött torg, ett torg där Fricken säljer julgranar. Han gillar att sälja julgranar. I år är det en polare som säljer Frickens granar,  men till alla som undrar så är han tillbaka nästa år i sina moonboots och kränger gröna trän från Danmark.

Vi snackar pengar och julen. Fricken funderar på om han ska få några stålar från Försäkringskassan? Han har ju ändå brutit nacken på tre ställen. Några kronor borde man ju få för det, eller räcker det med helikoptertransporten? Fricken är ytterst nöjd med sjukvården, det ska då sägas.

Hjälmaren, jag sitter och lyssnar. Det är männens hak, det måste bero på maten, portionerna.
Jag beställer lamm och får en portion som hade räckt till ett fotbollslag i division fyra. Jisses, vilka mängder mat. Det är mycket med mat i Årsta. Stora portioner verkar vara det som gäller, typ Kebabstället, Paltomata, eller vad det heter? Man ska äta så man dör.

Fricken lirar verkligen i högsta divisionen. Nu har han en snygg grön, mjuk krage runt sin hals. Nästa vecka lär han väl ha en slips också för att markera att julen är kommen.

Jag åker hem till katten som inte kan skita. Stackarn, men det är inte så farligt med förstoppning. Fråga mig som hade det i 14 dagar i Kabul, Afghanistan, 1974. Det enda man kan säga är att då det släpper så släpper det. Också en story som vi kan ta en annan gång.

Det är plusgrader. Atomicen är slipade, snön är mjuk, pjäxorna gula och hjälmen blå i år. Inget nytt under solen, alltså.