Fotografiskas nya shop på Sergels torg.
Läget är ganska perfekt, under fontänen och mitt emot ingången till Kulturhuset och Konstigs gamla lokaler. Det är också en perfekt idé att visa bilder och böcker i den här miljön.
Den första delen av lokalen är bokhandeln. Jag ska inte säga att jag lusläste den men jag tyckte det mest verkade vara tjocka böcker med snygga omslag. Vid en första anblick hittade jag inget som angick mig, kanske en tjock bok av Araki?
I den andra halvan av lokalen hängde det bilder till försäljning och här började jag vackla lite. Jag blev själv tillfrågad om att vara med, och dealen skulle då vara 25 % till mig vid varje försäljning. Under mina 45 år som fotograf har jag aldrig haft mindre än femtio procent någonsin.
Jag tackade givetvis nej till den märkliga dealen och även för att mina bilder kan inte säljas som någon slags inredningskonst. Jag har haft en helt annan deal med mina motiv än att de ska säljas som snygga kort på en vägg..
Vad jag förstår så ska det vara numrerade upplagar, men hur stora ( 50-250) sägs det?). Vem garanterar det? De skall också säljas osignerade? Stämmer det? Vem fan köper en osignerad print?
Bilderna ska vara gjorde på Crimson, C-print. Jag vet inte hur många gånger jag hört Nestorn Stefan Ohlsson döma ut C-print som försäljningsprintar.
Jag har inte fullt på skorna, men det här är ju något som Fotografernas förbund får ta och reda ut. Det jag kan känna direkt är vad sysslar de fotografer med som gått med på denna oklara delat? Har de läst kontraktet?
Jag har min fyrtiofemåriga karriär aldrig sett en sämre deal och veteraner som Cato Lein, Patrik Miller, Knut Koivisto mfl har gått med på dealen.
Jag ställer mig verkligen frågan VARFÖR?
Det enda vettiga i det här skambudet är ju att skriva om kontrakten. 50 procent, en klar upplaga och signerade printar. Allt annat är ju huvudlöst.
En annan sak som slår mig är ju att bilderna, som nu hänger till försäljning och ska vara en slags inredning i något hem framöver, inte är de bästa, mest personliga fotograferna gjort. Det är lite som arkivfotografi. Man kan givetvis inte köra sina personligaste, utan bilderna måste gå lite mer åt det milda hållet för att man ska få upp någon omsättning. Det är på något vis att inte ta sin fotografi på allvar.
Det finns många frågor att svara på. Jag ställer några men Fotografernas förbund får ta ett riktigt tag i det här och reda ut den här märkliga dealen mellan fotografer och Fotografiska.
