Verkligheten

 Jag har ju frilansat hela livet som fotograf och livet har lärt mig en enkel läxa: Man måste vara disciplinerad om man ska få något gjort. Speciellt om man är frilans, för att vara frilans är samma sak som att till 90 procent jobba gratis. Därför har jag som regel att klockan 0900, ska jag vara ute på gården, ta en promenad, cykla eller göra något fysiskt. Jag gör allt jag ska göra före halv tolv.

Hemingway var klar med jobbet vid ett på dagen. Då tog han första drinken. Jag är likadan. På de korta timmarna före lunch avverkar jag arbetsdagen. Det går i ett otroligt fokuserat tempo. Sedan händer ingenting, jag gör det andra, handlar, städar, äter, badar osv, det lättsamma, det man inte behöver någon hjärna till. 

Det är morgonen som gäller, 7 dagar i veckan, året om och då är den här promenaden eller cykelturen, det som gör att hjärnan kommer på högvarv, det är då allt läggs på plats och då jag kommer hem blir det en kaffe och och arbete fram till lunch. Egentligen tittar jag aldrig på omgivningen. Jag bara går och drömmer och fokuserar på vad jag ska göra, tar alltid någon bild och sedan då jag kollar på bilderna på kvällen kommer skönheten ikapp mig. Som den här bilden tex. Jag såg det inte då jag gick, men när jag ser bilden så inser jag att det var verkligen vackert.

Kolla min andra blogg Svensken på Naxos.