Grabbarna på verkstaden...

 En bild i farten. Vad går livet ut på? När man ställer sådana frågor går man alltid till religiösa anhängare, en kyrka, en tro.

Jag vet inte om det är rätt forum, kanske? De sysslar ju inte med materialismen, de ställer, precis som filosofer, andra frågor och egentligen är väl den grundläggande den här: 

Är det industriella samhället hållbart? På bara  några år har vi förstört så mycket.  Människans dödlighet är 100 procent, vi kommer att dö ändå, så varför lever vi så hemska, materiella liv?

Fundera på det?

Många har kommit långt. De skiter i det materiella livet. De försöker också dela med sig. Mitt eviga , kanske träliga skrivande handlar inte om att tjäna pengar, eller få något, utan mer om att diskutera livsvillkoren och försöka förstå mig själv. Vad livet handlar om, och man kommer snabbt fram till samma slutsats hela tiden. Att ett leende mot en annan människa är värt mer en en snygg tröja.

Om vi alla log, var varma och vänliga, hjälpte till så skulle vi komma långt. Samtidigt kan man undra varför den sociala utslagningen är så stark, hur det kommer sig att det ska vara omöjligt att att få en billig bostad och varför privatskolor tillåts existera, de låter barn ansöka från samma dag de föds till skolan. Vad är det för skiktning av människor som pågår och som bara blir värre och värre.

Jag har fortfarande kvar den idiotiska tanken, minnet av då datorerna kom, att det skulle leda till att  vi alla skulle jobba mindre, leva mer och umgås mer som grupp. Inte att datorerna skulle  bli  ytterligare ett redskapet för att skikta folk, stressa ihjäl människor och vara ett redskap som kom att göra klassklyftorna och materialismen ännu starkare. Jag trodde vi skulle tagga ner, det blev precis tvärtom. Vi missade tåget.

Materialismen är  ytlighetens bästa kompis och ytligheten är verkligen den värsta motståndaren till att förstå livet. Ungefär så skulle jag formulera hur man inte ska leva.

Satsa på ett leende, köp mindre och tänk kollektiv, tänk på de andra också Tänk på att dödligheten för människan är faktiskt 100 procent. Att leva med döden i tankarna då och då är uppfriskande och rengörande.

Nog om det, Grabbarna på Fiket satt innanför fönstret. Kanske dags att gå dit en dag då solen lyser?