Hur det gick och hur det går...

 Först: Hur gick det? 24 timmar efter vaccinering, inga biverkningar alls. Jag fick AZ, inte så nöjd med det, pga av sämre skydd, och de lite märkliga, o ytterst ovanliga biverkningar, men absolut helt livsfarliga blodbiverkningarna, så hade jag hellre haft Pfizer. Typiskt nog fick dom Pfizer på eftermiddagen och det är nog också en enkel sanning att säga: Att om folk fick välja tog ingen AZ.

Är jag glad, lycklig, befriad? Ja, lite faktiskt. Nu tickar ju inte skyddet in förrän efter 14 dgr och sedan stiger det långsamt. Jag ska ta min andra spruta om 12 veckor. Vi får se hur jag gör med det? Jag vill se hur det går att mixa Pfizer med AZ som man nu tänker börja göra ute i Europa. Tegnell är i sedvanlig ordning emot det också, jag börjar faktiskt tycka han är en förbannad idiot. Allt jag skrivit om har hänt och skett medan Tegnell suttit som en jävla barnunge och velat i varje situation. Det är bara att läsa Karsten Emanuels beskrivning av pandemiåret. En journalist som är en riktig journalist, som tar reda på saker och ting och han fullständigt sopar mattan med Tegnell och co och det kraftigaste kritiken är oförmågan att handla.

Så, jag reser till Grekland och sedan får vi se vad utvecklingen blir osv, men helt klart är att AZ måste utveckla sitt vaccin, de är ju särklass sämst på alla plan, framför allt måste de ta itu med mutationerna. Till hösten kanske jag kör Pfizer som komplement. Jag följer utvecklingen, läser bara engelsk och internationell press, den svenska pressen är ju helt outvecklad då det kommer till att ta reda på något om covid. Ibland känns det som om vi är en jävla bananrepublik då det kommer till covidhanteringen.

Nå, i alla fall inser jag att jag får simma lugnt, först två, tre veckor innan skyddet tickar in, sedan krog och caféer  men året ut kommet det att bli lätt distans och handtvätt.

Ja, jag känner mig nog lite befriad och lite glad. Det funkade perfekt, helt perfekt i Älvsjö då vi vaccinerade oss. Nu lämnar jag covid ett tag.

Grekland? Om du ska resa gäller tre saker, vaccinering, PCRtest eller antikoppstest. Eftersom det inte finns några vaccinationspass ännu så måste du vad du än har gjort , betala för ett PCRtest, typ 1500 kr, 72 timmar innan du reser. Träligt, sedan i Grekland är det direkt en vecka karantän och mask på överallt och allt är just nu stängt. Man snackar om att öppna krogar och kaféer efter påsken, 5 maj, men det hänger verkligen i luften. Grekerna har noll koll på coviden och varje dag är en ny, ännu sämre katastrof. Det dör i princip dubbelt så många om dagen i covid i Grekland än i Sverige och vaccinationen går långsamt, men han hoppas på en turistsäsong, 15 maj vill man öppna, för turister, men idag är det meningslöst att resa till Grekland för en turist. Du får sitta på ett hotell och kan inget göra, ska du gå ut måste du skicka ett sms, ha mask på och inget är öppet. Halleluja.

Jag hade en idé att öppna en blogg Svensken i Grekland. Min fru avrådde mig. Vi tänker inte lika. Jag hade en idé att bli kommersiell. Jag såg en blogg om Kreta, några som öppnat en blogg, typ Underbara Kreta och de får tio ggr mer besökare än jag får. Och det är ofattbart eftersom det bara är värsta skitbilderna, meningslösa texter, typ:Å så vackert det var idag, åh så god maten var och på stranden slog vågarna in. Sånt ger femhundra gilla på Facebook.

Jag blir avundsjuk. Jag kroknar. Det är ungefär som att inse att Sveriges viktigaste kulturgrej är Schlagerfestivalen. Något så jävla uselt. 

Jag kroknar igen.

Såg nya Snabba Cash på Netflix? Amen, orkar inte. Orkar inte med dessa män, denna otroliga dumhet, denna avsaknad av stil, känsla, av mänsklighet. Nu försöker man givetvis i dessa genustider göra brudarna till huvudfigurer, jag vet inte varför? Brudarna är ju lika jävla vidriga, korkade, efterblivna. Det ordet gillar jag, efterblivna. Vad är det för vits med att brudarna blir lika korkade som de mest vidriga männen? 

Jag kroknar igen. Helt hopplöst.

Sedan, jag la upp en video om en brud som kallar sig äventyrsfotograf, 35 år, lever i en skithäftig husbil. Jag tycker om den där bruden, hon kommer från fattiga förhållanden, har rest överallt, chansat, hittat en egen linje i livet. Hennes ögon bär en stark känsla av sorg, av skörhet i all sin styrka. Hon är dessutom enormt vacker, men framför allt utstrålar hon en känsla av att hon vill dela med sig, inte bara ta för sig. Om man jämför hennes livsideal med de i Snabba Cash så tar den här blonda kvinnan i sin husbil ett slags ansvar för hela bilden. Det gör de inte i Snabba Cash,  där är allt destruction. Allt.

Nå, kvinnan i den fina husbilen kallas fotograf och det är hennes dröm men alla dessa videos som hon lägger upp på Insta och Utube handlar enbart om henne och bilen och naturen. Jag är alltid intresserad av människan bakom bilden, men jag vill också se deras bilder och hennes är tyvärr inte mycket att hänga i julgranen, men HON, är en mycket intressant människa och hon har gått en egen, mycket intressant väg i livet. Allt detta för att få snacka om liv och fotografi. 

Sedan, Cato Lein är stark just nu. Han river runt, det är ungefär som han står i ett rum med en hög kopior och kastar dom rakt ut i rummet i ett slags sökande. Han vandrar mellan något som är som gjort på 1800-talet till dekadensen i Berlin på fyrtiotalet. Intressant, lindrigt sagt.