Tiden, det som gick och det som är...

 Days goes by,,,,vaknade med den där hopplösa känslan av att det återigen var vinter. Går ut, måste alltid gå ut, fattar inte hur jag skulle kunna leva om jag inte fick röra på mig.

Såg en film av Ken Loach igår på SVT.play. Daniel Blake. Jag var fullständigt vansinnig av ilska och förtvivlan över mannen i filmen som behandlas som skit rakt igenom av myndigheterna, samtidigt som det var en film om vacker solidaritet. Fantastisk film.

Nå, när jag vaknade kollade jag snabbt på Insta och kände återigen att jag förstår ingenting. En sak förstår jag mycket tydligt och det är att det jag och några andra sysslar med har inget värde längre. Vi är passerade och vi håller nu på utan att förstå vår egen framtid. Jag fattar inte ens längre var jag befinner mig i förhållande till tiden, till de unga. Vad är det som gäller, vad är sammanhanget? Jag känner inget sammanhang längre, och jag förstår inte heller nutiden.

Jag är en jävla stofil som försöker komma på något som fungerar i samtiden och jag misslyckas. Jag ser ju vilka som lyckas och förlåt om jag säger det, men jag förstår inte hur de kan lyckas. Det de gör hade varit omöjligt för tjugo år sedan, idag är det topp of the pops. Pyramiden har vänts upp och ner.

Och det är det jag inte förstår. Varför? Hela mitt liv är numera ett VARFÖR.

Nu säger någon som vanligt, fan vad deppig han är. Nej, det är jag inte, eller ja det är jag, men det beror mest på att jag inte förstår. Jag har ett behov av att förstå men jag gör det inte längre.

Hm, det enda jag förstår och som jag uppskattar ät den här flykten från stan som många unga nu gör eftersom det inte går att bo i de stora städerna längre. Jag kanske skulle bosätta mig i ett sådant där Attefallshus på 20 kvm med min fru. Billigt skulle det vara men var det visionen vi hade. Min vision var ett samhälle med bra skola, sjukvård, jämlikhet och små klasskillnader. Fick vi det? Nej, det är värre än någonsin. 

Det var precis det jag kände då jag såg Ken Loachs film. Att visionen inte alls gått i lås, snarare att den fallit isär. Det är kanske därför jag inte förstår något längre?