Jag tänker på Gunnar och de andra...

Det är vid det här bordet jag brukar tänka på Gunnar. Vem Gunnar är vet alla som vet vem Gunnar var. Han brukade komma på gatan utanför, stiga in i lokalen med sina långsamma steg, fyllda med pondus, beställa en kaffe och sedan satt vi där.Ofta under en stor bild från Slussen som han av någon märklig anledning tagit.

Han återkommer ofta i mina tankar. Ofta och alltid då jag går i kvarteren. Inget var säkrare än att vi skulle ses, morsa och snacka lite.

När jag tänker på Gunnar tänker jag på andras leenden. På hennes leende som var lite speciellt, som till och med fick ett eget namn. Ett namn som jag givetvis håller för mig själv.

Hur beskriver man en skog? Ingen aning, men en gång i tiden så var jag helt säker på att jag ville dö i skogen, under ett träd. Jag vet inte om jag tycker så nu. Jag har faktiskt ingen riktig uppfattning längre. Jag vet inte heller om skogen kan beskrivas. Allt hänger helt enkelt i luften.

På hotellet i Istanbul serverade de skitdåligt kaffe. Vi hade med oss eget nescafè och spetsade det turkiska blasket. Upprinnelsen till Istanbul var att jag vann ett skosnöre som hon delade ut. Sedan kom vi att göra en del resor och skriva om en del saker men aldrig någonsin behövde vi spetsa kaffet mer än i Istanbul.

 

Buskar och träd har en svårartad påverkan på mig. Jag tycker dom är vackra och står i vägen.

Egentligen hör den här bilden hemma i Paris, en fransyska som lyfter sin lilla pudel. Fakta är att det är i Lund och kvinnan kommer från Luleå, blev flygvärdinna innan hon återvände till Luleå igen på äldre dagar. Hunden är en katt, Manx och den försvann i Lund en natt då jag skällde på den. Givetvis en livslång 

plåga som satt djupa spår i mitt psyke.

Jag tänker alltid på konstnären Bengt Lindströms Cadillac då jag ser den här bilen. Den stod utanför min lya en dag. En svårsmält skönhet som säkert hade lika taskiga bromsar som Lindströms Cadillac

Hon, och hennes busiga kompis, som alltid påstod att jag snodde kakor är för evigt inristade på Erstagatans nedre del.  De tillhörde ett slags cameraderi som vandrade som en våg upp och nerför gatorna på Östa Söder.