Behind the green door....

 Ingen går hel ur det här,,,,Kjell Anderssons biografi är sanslöst bra läsning. En tidsbeskrivning och mycket mer. Givetvis för lång och för mycket, men man får se boken som en historiebeskrivning för nördar. Mycket bra, rekommenderas varmt.

Läser Thore Soneson på Facebook. Han skriver om Miles Davis, en intervju. Mycket bra sådan. Den bör ni läsa. Men, intervjun sätter igång många tankar. Det här om förnyelse.

Om man går till Kjell Anderssons bok så kan man fråga sig om det kommer bättre musik, eller böcker eller fotografi, om de som gör konsten gör allting själva. Mitt svar på den frågan är Nej. Jag tror på att andra röster, blickar, folk som  tittar och lägger till eller drar ifrån.

Miles Davis var mycket för att förnya sig. Hela tiden.

Fotografi? Är fotografin på väg att dö ut? Det kanske går igen i alla konstarter men fotografi förnyas på många olika sätt, men just det viktigaste sättet: Hur man visar bilderna har kollapsat. Ta tex Cato Leins fina serie med korta intervjuer med andra fotografer. Underbart, skitbra, men var visas det. Jo, på fullständigt värdelösa Instagram. Det skulle ju komma i ett helt annat forum, typ tidning. 

Fotografi klarar inte av att visa sig längre. Vi måste finna en ny form för visning. Gallerier är okej, böcker,, men sedan, det viktigaste ledet, det led som når mest folk på djupet, tidningarna, artiklarna, allt detta finns inte längre.

En gång i tiden hade jag en idè om att ta en lokal på Nytorget och göra till mitt personliga galleri. Där skulle jag visa mina bilder och andra i en ständig rörelse, varannan vecka nytt. Någon gång i månaden snack med fotografer på scen, bildspel, allt detta som gör att det lever, lite som Izzy Young för musiken, eller Fillmore East, eller,,,,ni vet, en ständigt böljande scen, ett galleri som lever, som förnyas och fanns det möjlighet skulle man trycka en billig tidning med intervjuer en gång varannan månad. Fotografiskas tidning är väl den enda fototidning jag kommer på idag. Det står ju numera aldrig något i den, hela Fotografiska faller långsamt ner i Saltsjön, på väg att försvinna och bli en parantes, precis som jag skrev en gång i tiden, men nu är det mer eller mindre kört. 

Världen behöver något annat, något levande. Några unga människor borde dra igång något som svänger och lever och har innehåll,,,,men, som sagt, den viktigaste länken, forumet med intervjuer, bilder, det som inte är för stort, för dyrt och ständigt återkommande, det är det som behövs. Börja med att läsa Thore Sonesons artikel på fejan, resten kan ni fundera på över helgen.

Annars börjar det röra på sig. Igår erbjöd Sofia vårdcentral alla födda före 1951 att komma o vaccinera sig. Det blev mycket folk, några timmar senare återgick man till gränsen 1946 och äldre, men något är på gång.