Mr Brown....

Mr Brown. Vi hade lämnat det gamla horhuset, bordellen, där vi bodde. Det var ett vackert inhägnat hus med en pool i mitten. En hjälporganisation, en jeep och en satans värme. Ibland höll jag på att gå åt i värmen.

Mr Brown, hette inte så. Det var boern som ägd tobaksodlingen som kallade honom Mr Brown. Vi kom till det vackra huset där ägaren bodde. I sedvanlig ordning, en fräknig boer i kortbyxor och keps. Det verkade vara den normala ordningen i det här landet bland boerna. 

Jag tänker inte snacka skit om boerna och deras jordbruk. De visste hur man bedriver ett jordbruk, de gjorde ju inte de som sedan tog över jordbruken och försköt boerna. De sabbade många fina jordbruk, men det var ju det här med klasserna, svarta, vita och mittemellan.

Ingen som har sett det kan idag tro att det var sant, men det var det. Ägaren till tobaksodlingen bjuder på the och vi sätter oss i hans soffa. Jag blir fruktansvärt avundsjuk på hans boning, har allt som man har sett på film och drömt om. Luftigt, enkelt, vackert. In kommer en kvinna krypande på knä. Det är hon som serverar oss theet,,,jag blir lite tagen. Jag är ingen dumbom, vet ju att det är aparteid, det är ju därför vi är här för vi har fått tips om Mandelas kommande frigång. 

Men ändå, en kvinna krypande på knä som serverar oss The med kakor och kallas mig Baas,,,,thats shit,,vi dricker vårt the, kvinnan har krupit ut igen och efter thestunden går vi ut i värmen. Mr Brown dyker upp och visar oss runt i tobaksodlingen. Jag rullar en cigg från tobaksblad som är färdigtorkade. Snacka om knaster, smakar Gudomligt.

Sedan lämnar vi tobaksodlingen och Mr Brown. Nästa dag är jag med på en demonstration där snutarna kör med oxpiskor, blir nerstoppad i bakluckan på en bil, körs bort från området och mina filmer tas av några hemliga livvakter. När jag vaknar på morgonen knackar det på dörren, filmerna levereras av en leende man.

Några dagar senare lämnar jag landet, mina filmer är nedklippta i rader, gömda i fodret på resväskan. Jag var ju illegalt i landet. På väg upp i luften vänder planet om och landar igen, för en nystart. Jag tänker med mitt storhetsvansinne, att dom har sett mina filmer på en röntgenplåt och kallar tillbaka planet. Till slut kommer vi iväg och jag drar en suck av befrielse, trettio rullar film och jag på väg mot Sverige. Vi landar på natten på Arlanda, min väska är borta. Jag går till förloradegrejerdisken och en kvinna tittar på mig och tilltalar mig på engelska: Mr Berg, you look very tired,,,,,