När jag vaknade i morse..
För andra är det ju tvärtom. Samhället trycker på för att så många som möjligt ska ha ett fast jobb.
Jag säger inget mer om det, än att det hade jag aldrig klarat. Jag kan inte ens jobba halvtid, kvartstid eller ens en dag i veckan på något sk jobb.
Var jag än kom i livet så var jag snabb. På universitetet läste jag två kurser samtidigt, inbillade mig att jag då skulle kunna få dubbla studielån,,,( gick inte). På tentorna var jag alltid klar en timme innan man fick lämna salen. Jag var i princip alltid klar på direkten.
Om jag går och handlar med någon så har jag handlat klart innan de andra hunnit väga sina bananer på vågen. Jag får alltid vänta på alla och det är kanske därför jag har så extremt mycket tid över hela tiden. Jag gör ju aldrig något, bara softar. Jag har tänkt många gånger att jag ska vara lika snabb över hela dygnet, men det går inte. Jag skulle producera för mycket, nittio procent skulle måsta kastas. Jag skulle bli en sådan där fotograf som dör med 40000 oframkallade rullar. Verkar i mina ögon lite korkar och kanske också lite överdrivet nervöst.
Jo, när jag började skriva det här tänkte jag skriva om ordning och reda. Att det måste man ha. Och det jag och också en disciplin, för vill man inte ha ett jobb så måste man ha en disciplin, en jävla disciplin, som Bergman sa.
Så, och nu kommer slutsatsen: Anledningen till att jag kunnat leva som jag gör beror inte på rika föräldrar, eller en fantastisk begåvning. Nej, det beror nog mest på att jag inte ville ha ett jobb.
Märkligt, just det här med att inte vilja ha ett jobb fick mig att plocka fingrarna ur äschlet och skapa lite disciplin.
Så är det. Ibland funderar jag också på hur jag skulle ha levt om jag blivit kriminell? Jag tror jag hade gjort två stora bankrån, ett vart tionde år och det hade gett mig millioninkomster. Ingen hade fått tag på mig för jag hade ju disciplin och ordning och reda.
Kommentarer
Skicka en kommentar