What I like

What I like...egentligen finns det inte många fotografer som inspirerar mig. Det beror inte på att dom är dåliga utan på att musik och litteratur påverkar mig mer, mycket mer. Igår kollade jag på en saxofonist som spelade som en Gud med Joe Cocker. Googlade upp honom, knappt skrivet ett skit om honom och så bra.

Det är sådant jag gillar, det som är bra. Egentligen har jag mest blivit inspirerad av Bresson och sedan en bit av Eugene Smith, på senare år av David Alan Harvey och innan dess, Danny Lyon.

Bresson förde in vardagsrealismen och enkelheten. Det ljusa kopiorna, berättandet, resorna.
Smith, reportagen, de tunga printarna, politiken.
Danny Lyon, det vilda, hippie, också väldigt politisk och till viss del, en sexig fotograf.

Sedan, på senare år: David Alan Harvey, hans vilda, egocentriska, vackra fotografi. En ständigt pågående berättelse om livet genom den digitala teknikens olika uttryckssätt.

Det är ungefär dit jag kommer, resten är musik och litteratur.