Jag har fotograferat Stockholm ur många känslolägen. Det här är ganska anonyma bilder. De saknar en berättelse. Eller har de kanske en osynlig sådan? Jag läser Halvars. Han har något som berör. Jag tycker inte längre jag har något som berör så mycket för mina livsfrågor känns så klara. Jag saknar som behoven att säga något så viktigt. Jag är mer nöjd med att få finnas till och hålla på.
Det kanske inte räcker men då jag började skriva på bloggen hade jag direkt nästan 3000 läsare på två dagar. Något behov finns det, hos mig och hos dig.
Annars var den här fredagen något av de tråkigaste jag upplevt på länge. Jag var tvungen att sätta i mig två semlor för att dagen skulle börja glimra lite.
