Ibland vet man inte varför?

Ibland vet man inte varför man tog en bild. Jag vet ju att jag bodde på Blekingegatan då jag tog den här och troligtvis var jag på väg hemåt. Mer än så kan jag inte berätta.
Jag tycker den här bilden är helt knäpp, men som jag brukar säga: Vad är inte helt knäppt? Det känns som om  jag kommit tilt ett stadium i mitt liv där jag inte bryr mig längre, utan mer tar allt som en knäpp historia. Ibland brukar jag tänka på Bunuel, filmaren, som älskade att sitta i en hotellfoajé och dra i sig en stänkare till lunchen. När det sexuella dött så infann sig friden, påstod han.

Jag tror han var åttio då han lanserade den tanken. Fram till dess så får man se på världen som en knäpp historia man kan garva åt. Ibland.