Om en tid som gick
Bloggen är ändå mitt viktigaste arbetsintstrument. Det är här man kan skriva något. På Insta kan man lägga bilder och göra kort text. Fejan måste man hålla sig ifrån. Den dryper av rävgift, men jag kan länka in det här inlägget där och sedan hålla mig borta.
Vinter på Naxos är en vacker tid, en slags arbetstid, tystnad skönhet, en viss ensamhet. I livet behöver man inte många vänner, men man behöver dom, på varje plats behöver man några vänner för de eviga samtalen.
Jag strävar att överallt ha några vänner. Vi behöver inte göra något, kanske framför allt inte göra något speciellt, bara prata, dricka kaffe och sitta i tystnad tillsammans. Jag har levt i 70 år och jag har sett vad all denna aktivitet har gjort med världen. Den sliter ner vår värld. I princip har jag fått ge upp minst 70 procent av mina ideér som jag hade på sjuttiotalet till nu. De viktigaste är kvar men en som fått stryka på foten är jobbandet, att jobba ska vara så viktigt. Lagomt jobb är bra, för mycket är skit och inget annat.
Jag kör nu igång Mentorskapet, är du intresserad så följer jag din fotografi i ett år , men du måste brinna för det hela, annars går det inte.
En annan grej är att vi nu börjar hyra ut vårt hus för säsongen, från 15 april till december,,, kolla på länken, www.monitsia.blogspot.se
