Varför skriver folk ingenting
Jag tänkte köra en nakenblogg med femton nakenbilder, men avstår, sätter det i bokform istället. Det här är i alla fall två gulliga bilder.
Skidåkningen fortsätter. Norge, Norge, Norge...där både Sundby och Johaug varit avstängda för doping. Det är ju fantastiskt för att inte snacka om ryssarna, där i princip hela laget varit avstängt.
Kul sport, eller hur?
Jag läser ganska mycket nu, men det är svårt för det här med skärm gör något med läsningen. Jag saknar också att läsa om liv, liv som kan inspirera mig. Vad skulle kunna inspirera mig? Jo, en bok typ Philip Roth, en lite sarkastisk bok om en man i min ålder som berättar om sitt liv.
Förr, då man var ung, då gick man igång på böcker, som Miller , Hem o co, som berättade om äventyr framåt, sådant som man ville vara med om. Då man är 70 är jag tveksam till äventyren, samtidigt som jag är jävligt tveksam till det här med att man ska ta igen sig. Det blir lite krock där.
Det är som då man var ung, hade en massa kvinns, det var jobbigt som fan, men skitkul också, speciellt då man hade flera på G. En viss typ av energi som ständigt höll en på tårna. Att vara gift är en annan energi, mycket lugnare, mer avsvalnad med ändå tung, men en blandning vore kanske bäst. Livet borde vara som en intervallträning.
Vad det gäller äventyr och jobb så är ju det största problemet pengarna, eftersom ingen betalar för något och det finns ingenstans att publicera sig. Jag har ofta( hela livet) funderat på hur det skulle vara att bo i husbil, ständigt on the move. Man kan segla, men där finns inga motiv, vara på havet är ju värdelöst bildmässigt men en husbil, har helt andra möjligheter. Du som är ung, tänk på det. Vi som är äldre får väl satsa på elcykel!
