Life as a brick
Jag lever.
Solen stiger allt mer på Naxos. Här med, och här med, är i Stockholm. Jag längtar till en annan stad, en skitigare. Min fru ville kolla in Ekobyn i Björkhagen. Vilket nördställe, som ett Christiania för överklassare. Innihelvete fult.
Jag vill ha ett torg, en stad, människor om jag inte bor på Naxos. Aten lockar, troligtvis idag den läckraste staden i Europa. SÅ fort medelklassen och gentrifieringen kommer igång skiter sig allt. Det bir snyggt och det blir säkert bra omsättning på allt, men helvetiskt tråkigt.
Ungefär som att läsa de här inredningsreportagen som finns i Svd på helgerna. De ungefär lika blodfattiga som en skalbagge. Hur kan människor sträva efter sådan perfektionism?
Det nya på Söder, världens ängsligaste stadsdel, är att alltid tvätta händerna. Det kan ha landat något man blir sjuk av. Jag skulle vilja påstå ju mer som landar, desto bättre.
Jag deklarerade. Älskar att göra det. Få svart på vitt. Det är ett under att jag överlever. Ekonomiskt alltså. Jag dribblar med knäna, som Nacka ungefär, minus groggarna. Om nu Nacka groggade, på slutet var det med pavan direkt.
Såg filmen om Anders och Nadine. Stackars människor. Han med två personligheter och hon med kalkylerande avsikter. Säger igen, stackars människor. Konstig film, hänsynslös.
Allt med bild är svårt då det kommer till uppsåtet. Det måste vara positivt, det måste vara älskande. Jag tror inte på avrättningar. Alla förlorar på det.
Det finns dom som retar sig på att V nu sagt att man inte tänker jobba för att gå ur EU. troligtvis handlar det om samma sak som de flesta av oss känner inför EU: Vi ville inte gå med, blev nedröstade och nu har vi accepterat att det inte är speciellt smart att gå ur. Då försöker vi göra något av EU inom EUs demokratiska ram. Det första man kunde göra är att kräva något av de länder som bara skor sig på EU, ni vet dom där borta mot Ryssland. Länder som inte ens tar emot flyktingar. De borde straffas rejält inom EUs ramar.
Det finns dom som upprörs av att V nu säger detta och att SD gör samma sak just nu. Men Herre Gud, ingen kan väl ansvara för vad någon annan gör. Om du säger ja till något som du tror på och någon som är fascist också verkar tycka samma sak, så VAD ska du göra åt det? Be honom säga nej? Alla ansvarar för sitt, svårare än så är det inte.
Ja, Ni ser, bev lite politik också.
Annars, med tegelstenar bygger man hus, men tegelstenar slits också, blir kantiga, ett hörn skrapas av och det blir kantstött. Det var det jag skulle säga. Livet, alltså.
