Naxosvinter

På Gorgonas, krogen vid Agia annas pir, är det livat på söndagslunchen. Barnen sitter runt ett stort bord och  ritar tillsammans. Jag får en espresso, har kört ner hit från bergen för att sitta en stund vid havet.

Det är en sällsam lycka. Det är hårt att vara på Naxos alla tider på året. Klimatet är hårdare än man tror. Vindarna växlar, kynnet förändras men gästfriheten består. När jag skriver det här åker damen i mitt hus till Naxos sjukhus. Det är då rent förbannat. Damerna slår sig och drar på sig virus. Det är ingen lek för det är ö-liv. Ö-liv har alltid varit hänsynslöst. Man får klara sig bäst man kan, lite som norra Norrland en gång i tiden.

Jag är i en tid då det spirar men det inte blir så mycket. Varje kväll har jag en ny känsla jag vill suga tag i och det ska bli, men på morgonen är det en annan känsla att suga tag i. Tiden förflyttar sig och suget försvinner. Den bästa tiden kommer då man har trettio bilder framför sig o plötsligt inser att det nu är det dags att besätta dom med ord. Men först måste tyngden finnas.

Det är så mycket nu, men framför allt gäller det att fokusera, få något sagt. Att Herr Larsson hade sparat min gamla blogg sa mig mig mycket, gjorde mig glad. Att inget man gör är förgäves.

Fint att känna. Jag ska länka upp några Naxosböcker jag gjort här så får ni själva bläddra i dom.
Naxos 1
Det är bara att bläddra bland mina Naxosböcker o andra böcker..