Egentligen handlar allt i fotografi om personlig utveckling. Fotografi är psykodrama. Man testar, tänker, relativiserar återkommer, testar, tänker. I alla lägen kommer jag alltid till samma slutsats. Att allt handlar om att till varje pris, på alla möjliga sätt, bli mer närvarande, mer lyssnande, mer framför, mer inpå, mer på parfymavstånd. Sedan finns det det andra läget. Produktfotoläget, ibland nödvändigt som inramning, som markör av av tillståndet, som ramen för doften.
Säg gärna att det här är flummigt, men jag säger som jag alltid säger: Jag har rätt och om du inte tycker det: Överbevisa mig.
