When are you leaving town????

 

Jag träffade en förståndig kvinna på gatan. Hon sa: Hade jag varit ung hade jag aldrig försökt bo i Stockholm. 

Hon sa samma sak som jag säger: När lämnar vi stan. Inom fem år vill ingen bo i Stockholm. Jo vissa vill det men den typen av folk vill jag överhuvudtaget inte se. Jag har inget gemensamt med dom. De är redan för många. De påminner om det engelska covidviruset. Sprider sig som löss och tillför inget gott. 

Min fru vill ha trädgård, vi har en koloni. Skippa kolonin, fixa ett litet hus på typ Värmdö eller så, skaffar oss en elbil och saker är biff. Om fem år har jag inga kompisar kvar i stan. Min fru har ingen kompis vad jag vet??? Och jag är en toksocial människa, men om fem år har jag ingen kompis, men några bekanta, sådana som jag under mina långa vistelser på Naxos aldrig ens tänker på.

Om fem år,,,,tro mig.. det som behövs är en bil.

Såg Nationalteatern på Svt play. Fantastiskt starkt och sorgligt. Några saker etsade sig fast. Så gamla de blivit och så smärtsamt att inse att man själv är lika gammal och nästan patetisk, för gamla i det här landet behandlas som mindre vetande. 

Det andra var hur otroligt bra låtar de gjorde. Enorma pärlor, med så starka texter.

Det tredje: Tältprojektet som jag plåtade och såg många gånger. Underbar föreställning.

Det fjärde: Förorterna de spelade och bodde i, är likadana. Det enda som skett är att publiken har blivit färgad. Det var en skön kille som jobbade på en ungdomsgård som sa sanningen: Det är ett jävla tjat om etnicitet. Allt handlar ju om klass.

Tack, säger jag. Allt handlar om klass. Man måste börja på rätt punkt om man ska komma någonstans.

På tal om klass och Vita havet, snacket om det vita rummet på Konstfack. Det handlar ju om varför det inte kommer några arbetarklassbarn till konstskolor. Varför de numera bara befolkas av medelklass, eller övre medelklass. Bara att behöva lyssna på den bedrövliga diskussionen kring Vita havet är ju direkt avslöjande. Så mycket bullshitsnack är svårt att hitta. Det skulle vara förord till fotoböcker, men Wolgers, konstnären säger ju det enda som är sant. Typ, att med sådana teoretiska ansökningshandlingar, med sådant trams och jöns för att söka till en konstskola så kommer inte en enda människa som inte är från övre medelklass att söka. Det är för mycket teoretiskt, intellektuellt dravel. Om man ska söka på en konstskola, eller en fotoskola, så är det bilderna som ska vara helt avgörande. Inget annat. Att man kan snacka som en bäver gör inga bilder. Alla som är lite orginella skippar ju att ansöka.

Jag ser ju en del ansökningar till olika utställningar. Mamma mia, man orkar ju inte läsa tre A4 för att  förklara vad det ska handla om, Det har gått en CVsjuka i konsten.

Sedan, så är det kallare ute än man tror. Det sedvanliga misstaget upprepar sig. Man klär sig lätt. Det blir kallt och man går hem och badar och svär över väderhelvetet.