Tisdag, fikadag.

 Vi har vår sedvanliga fika: Varje dag i veckan, nästan. Plockade bort ett bassilon i huvudet igår, har lite ont men doktorn var jävligt trevlig. När jag cyklade hem genom den döda staden tänkte jag att nu kommer våren, skidåkningen är förbi. Sedan då jag kom till Söder, var det som vanligt, massor med folk ute. Det är ju inget snack om saken vilken stadsdel som står i särklass på alla sätt. Södermalm är Stockholms centrum de andra delarna av stan är kulisser, stendöda. Man skulle kunna kapa Stockholm vid Slussen.

Åkte på den sk Guldbron. Enkelt att cykla, men stackars Slussen. Det som hade karaktär, nu försvinner allt som var och är Slussen. Nu är det bara en slags tråkighet,,

Min polare vid Atlanten skriver om åldrande och stelnade insikter och inspirationer. Han är väl närmast tio år yngre än mig. Börjar känna vad åldrande innebär, att man stelnar, att man plötsligt blir överfallen av cancer, operationer, tandläkaren och lika intensivt inser att man kan räkna de år man har kvar på sina fingrar, men ändå: Det finns nog bara ett sätt att leva och det är att ha små mål för livet. Jag vet inte hur många ggr jag tänkt jag lägger av för det är meningslöst att jobba. Vem bryr sig, men man måste inse att det man gör, gör man för sig själv. Det är där lusten ska ligga. Hos en själv.

Jag kan känna en lust i att skriva ut bilder, att titta på mina utskrivna bilder eller ännu hellre, de kopierade bilderna. Jag kan känna en lust i att ha ett stort arbetsrum fyllt med mina bilder i olika högar, som jag kan gå och lyfta på. Däremot känner jag ingen större lust över att titta på bilder på datorn. Allt måste vara fysiskt.

Där har vi en lust. En annan är att sätta sig på cykeln eller dra på sig ett par slalomskidor en vacker dag och bara glida omkring för lustens skull. Inget annat, bara lust.

Fysiskt, på riktigt. Den stora faran med det digitala är avsaknaden av fysik. Man mår så otroligt mycket bättre av det fysiska, kopiorna, cykeln, vinden, kaffet, snacken, dofterna, allt det man kan ta på och känna doften av.

Vad händer framöver? Jag låter min huvud vila en dag, det sträcker där doktorn sydde, sedan siktar jag på att bli vaccinerad. Troligtvis kommer AZ att få förändra sin vaccinering, om det överhuvudtaget kommer att användas mer? I Norge är man mycket tveksamma, för folk vill inte ha det. Sedan tror jag de andra vaccinen kommer att gå samma väg som AZ, man ökar avståndet mellan doserna, precis som AZ kommer man snart att ha 10, 12 veckor mellan doserna för annars kommer ingenting att fungera. Man får satsa allt på första dosen och sedan får vi se om de kan kombinera Johnsson med Modena eller PZ,,,framtiden är ljus, eller snarare ytterst krånglig.

Ja, Konsten, Cykeln, Kärleken, Våren, man måste lista upp det som betyder något. Också att jag opererade huvudet, ett problem mindre liksom. Livet är ju sådant. Varje svårt problem man klarar av leder till en slags eufori, sedan är det en raksträcka, ett nytt problem i horisonten, man biter ihop, klarar av det och ny eufori,,,,bra va?

Det sorgliga då är ju att David Allan Harvey lämnat Magnum, blev utkastad efter dåligt uppträdande mot kvinnor. Han är 76 nu, en superfotograf, en verklig Mästare och så avslutar han sitt liv på detta undermåliga sätt. Som man bäddar får man ligga, men visst känns det sorgligt och framför allt, jävligt imbecillt.

Lev väl,,,