Måndag..

Den lilla pojken, såg honom då han kom med sitt dagis. Var liksom utanför gruppen hela tiden, en speciell energi. När han passerade trädet gjorde jag ett klick med mobilen

Det finns alltid känslor att beskriva. Man ska lita på sin intuition. Den slår aldrig fel. Går förbi Carl Antons hus i Vitan. En gång i tiden var det ett magiskt ställe, idag känns det bara som en tråkig träkåk, alldeles för mycket insyn. Man har rensat upp på tomten. Tråkigt.

Var man än går så är det dubbelt så mycket folk eller hälften mot vad det brukar vara. I takt med att vaccinet dröjer så kommer folk att promenera mer. Det blir som lavaströmmar längs Årstaviken och nu har pundhuvudena i kommunen, någon centerpartist, föreslagit att man ska lägga träplank på spåren nedanför Södersjukhuset, vid kolonilotterna och kanske eventuellt ett kafé också. 

Varför måste dom kladda till allting. Ett plankgolv över spåren och ett kafé tar bort hela magin med området. Dom är som besatta av att varje kvm måste kommersialiseras. Jag kan längta efter gamla områden som det gamla Södra station, eller den där lilla parken som fanns ovanför Maria skolgata osv,,istället bebyggs och förtätas och så mycket magi i stan försvinner. 

En sak man lyckats bra med är norra delen av kajen, mot Hammarby sjöstad, har blivit ett jättefint promenadstråk, man ser ut över vattnet och Hammarbybacken. Det finns ett fik på den promenadlängan, det skulle kunna vara ett till, kanske på en båt, men annars är det helt perfekt. En vacker promenad på morgonen.

Jag är dödstrött på covid, börjar komma till läget att jag skiter i om jag dör eller ej, men nu står jag fan inte ut med den här meningslösa skiten längre. Det är ju som ett fängelse och då har vi ändå så lite restriktioner. Det finns en del som inte tycker det är något problem men de bor inte i stan, det är i stan det är överlägset krångligast. På Naxos hade vi corfew, mask hela tiden, allt var stängt och det var ändå  tio ggr friare, man kunde åka till havet, take away, gå i bergen, masken sket man i så länge man inte gick till affären osv, inga större problem,  men i Stockholm, en ständig rädsla, så otroligt tröttsamt.

Covid är en sak, men det som tröttar mig mest är att vi har blivit så fruktansvärt blåsta med vaccineringen. Vem vaccinerar dom och varför är Stockholm sämst i Sverige? Jo, det saknas ju vaccin, men det saknas ju något annat också, ledarskap. Hur kan Chile trycka fram över 200 000 vaccineringar om dagen medan vi knappt får ihop någonting? Misstagen har stått som spö i backen. Svårare än så är det inte. 

Nu en fin promenad.