Tuff shit

 Small axe. Varje gång jag ser ett avsnitt måste jag gå och lägga mig. Och tänka. Det är så fruktansvärt bra. Varje gång kommer jag till den här känslan: Det här var viktigt. Det här skapade en punkt i mig för kulturellt arbete. 

Jag säger det igen. Small axe. Något av det bästa jag sett på länge. Viktigt.

Hur blir det med Planket i år. Om någon orkar borde det ju gå att genomföra, kanske? Det är detta kanske som tar knäcken på oss. Att vi aldrig vet. Nu vet vi ju att detta att inte veta är det som genomsyrar hela livet, som påverkar oss mer än något annat, men det är ett inte veta som inte handlar om att vi inte kan umgås osv, nu handlar detta inte veta om huruvida vi kan umgås eller ej,,,det är fruktansvärt segt.

Ena förmiddagen får vi veta att nu jävlar ska det ösas på med vaccin och man kollar resorna igen och på eftermiddagen får man veta att det inte kommer något vaccin och man får lägga upp planerna på ett annat sätt. Jag tänker på krogägarna, det kanske hade varit enklare att bara stänga, avskeda alla och gå och gömma sig istället för detta upp och ner.

Ja, nu är vi där igen, inte veta, inte göra, mer än promenera. Man ledsnar om man bor i stan och vad ska dom tycka som haft corfew sedan november och lika förbannat fortsätter smittspridningen? Det ska bli ytterst intressant att se vad man kommer ett komma till för slutresultat,  med alla aspekter inräknade, om nedstängningar hjälper. Det vi vet är att vaccin hjälper, minskar dödstalen snabbt och nu i Sverige är det ju underdödlighet. Ska jag sia om något, så tror jag att till vintern får vi en sk uppföljningsdos och sedan är Covid bara som en vanlig flunsa, och sommaren tror jag kommer vara covidfri ända fram till november då vi ska ta vår extraboast,

Så tror jag,,,annars, huvudvärk,,glad för kattboken, livet går vidare, blir intressant att se hur det går för Svan idag på milen på skidor. Hon måste vara galet revanschsugen.