Vacciner och annat..

 Ja, vad ska man säga, tittar på bilden. Vet inte ens var den är tagen. Svagt minne här. I alla fall, jag rotar runt bland vaccinerna. Moderna, Pfiffer och AZ,,,,det borde ju komma loss nu om det inte ska bli ultrafiasko. 

Alla fungerar, man kommer troligtvis att godkänna AZ för min grupp, över 65 år. Bra, då kan det vara fyra vaccin, där Johnsen  kommer strax till, eller Jansson som jag kallar dom, är bara en spruta, medan de andra är två.

Jag försöker komma förbi den andra sprutan, eller rättare sagt, skjuta på den eftersom jag ska till Grekland.

AZ är bäst, de rekommenderar till och med upp till 12 veckors lucka, 3 månader. Moderna och Pfiffer, max 42 dagar, 6 veckor, men det skulle inte förvåna mig om man kommer med nya data där också,,ge mig bara en spruta så drar jag, för efter 14 dgr ger alla bra skydd, även om det ger bättre när man tagit två. 

Jag är inte så överdrivet intresserad av skyddet för egen del, jag vill att det ska komma upp någon slags immunitet så man kan börja leva. Jag har ju för fan genomlevt två canceroperationer och en strålning på det och en massa annan skit. Jag har inte tid att sitta på en pall och glo och vara rädd för att dö. Jag vill leva. Ge mig en spruta och sedan kan jag resa och det blir enklare att ta sig genom olika tullar i världen.

En annan sak som verkar ganska klar, de är att de som har haft Covid får bara en spruta framöver, eftersom de räknas den som den andra, de har ju redan antikroppar efter sjukdomen,,

Ja, det var det och när jag skriver detta så ringer telefonen, googlar på numret och ser att det är varning för bedrägeri,,,heja världen

Det rullar, det rullar,,,

Vad handlar konsten om? Jo, att berätta en historia. En annan sak jag funderar mycket på är avståndet? Alla har ett personligt avstånd, det är som en lukt. Jag kan se folk på mina workshops som inte fattar avståndet, vikten av rätt avstånd. Man kan stå för nära eller för långt bort. Förstår man inte VAR man ska stå, hur man ska mäta in bilden, ja då ska man börja jobba som kock eller något. Det är som att inte förstå salt och peppar som kock.

Närhet, tror många är nära. Det är inte närhet. Alla är ju inte fotografer men OM du är man och en kvinna ställer sig en dm ifrån dig, framför dig, hennes lösögonfransar dallrar och du känner en viss doft. Om du då inte känner närhet är du död, kolla pulsen. Om denna kvinna står på meters håll och ser död ut så känner du bara att hon är död, men om hon står på fem meters håll, dallrar med lösögonfransarna och ger dig en blick som känns som ett spjut i kuken, vad upplever du då? Just det, en brännande närhet. Nu har vi rett ut skillnaden mellan nära och närhet. Tänk på spjutet i kuken nästa gång så kanske du fattar vinken.

En gång i tiden for jag land och rike runt och plåtade bilder som den här från Hultsfred. Det blev bara skitbilder, typ den här, oduglig skit, men jag gjorde en analys. Och jag kom fram till att jag gillar inte att röra mig i stora rum. Jag fungerar i krigssituationer, i stark hetta, i hårt väder, trånga utrymmen och att jag behöver tid. Jag behöver prata mig fram till bilden. Jag behöver göra mig synlig. Jag är en berättare, en som lyssnar, omvandlar, skriver ut och framkallar minnet. 

Efter den insikten slutade jag resa omkring.

Ofta när man passerar någon och tar ett blixtsnabbt knäpp kommer ett leende. Det sätter hela bilden, vi möttes och om den var bra och jag vet att människan finns kvar i samma miljö brukar jag gå tillbaka och ge tillbaka en bild för den jag fick. Och den enda anledningen till det är att jag återigen vill se det där vackra leendet.

Malmö var en het stad på sjuttiotalet, kanske ännu hetare idag med allt skjutande, men på sjuttioatlet var det den heta musiken som pumpades ut på alla festivaler i stan. Givetvis dansade vi och jag minns fortfarande hennes glugg mellan framtänderna. Det var den som gjorde henne så speciell. Det är alltid de små sk skavankerna som lyfter den vackraste skönheten