Torsdag, del 2
Det är många som tror dom är miljövänliga som går dit och äter pruttmaten. Man får stora portioner men om man är tjej får man mindre. Perioden med den förra ägaren var bäst. De trevliga brudarna som jobbade där smörjde jag med bilder då de snoffsat till sig ordentligt och det ledde till att de oftast gav mig gratis mat och gratis mat är alltid bra mat. När den nya ägaren har kommit dit blir portionerna ofta små och jag tvingas gå till Sleven och köpa en sådan där rullande vurpa som legat och rullat i fyra timmar och framkallar magcancer eller i bästa fall vansinnigt heta rökare.
Som ni ser, har jag plåtat den med min storformatare. En gång tiden, som ni märker, byter jag spår från mat till fotografi, gjorde jag reklamjobb och de skulle absolut ha en bild tagen med en Hasselbladare. Jag avskydde Bladaren, sådan jävla junkkamera och fyrkantigt blev det också, men jobb är jobb. Jag tog bilden med Leican, skar den fyrkantigt och kopierade in den svarta ramen kring bilden som var beviset på att bilden inte beskurits.
På reklambyrån suktar killen som kollar på bilderna och säger: Så jääävla bra det blir med Hasselblad och då kände jag att jag tar Hasselbladpris och dubbla priset. Inget ont som inte har något gott med sig.
Annars var ju alltid min paroll, inget porträtt får ta mer än 3 minuter. Jag, Bresson och Gedda körde hårt på den stilen. Behöver man ta mer tid än 3 minuter på ett porträttjobb får man tänka till. Då är det något man inte har koll på.
Ja, coronan då? Ser bra ut, vi kommer nog ur det här också om kidsen slutar gnida sig mot varandra. Det är egentligen inte så mycket att snacka om, det är bara att hänga, som Nacka så. Vi hänger med, ja vi gör ju faktiskt det,,,, annars, nu när ni har tid, kan ni ju läsa mina 3000 andra inlägg på den här bloggen. Tveka inte, det kan bli det sista ni läser i livet.
Bilden på Chutney, var givetvis tagen med mobilen,,,inte storformat, men det såg ni väl?
