Basisten...

En gång i tiden då jag plåtade musik, Santana, Zappa, Tom Waits, Sex Pistols, Patti Smith, Mott The Hoople, Laurie Andersson, Dylan osv, så hamnade jag i Zurich. Där träffade jag den världsberömda basisten. Jag tror det var han som uppfann slappbassen . En av de coolaste snubbar jag träffat. Han snackade inte om musik som musik, utan som känsla och jag minns han snack om teori. Om det fanns teori bakom musiken, Teori, sa han. Det tar man till då man har problem. Jag spelar på känsla, någon levererar musik som känsla till mig  och jag svarar men vad jag känner. Teori, sa han också, är som att köra en bil med verktygslådan i framsätet. Jag har min verktygslåda längst bak i skuffen.

Jag kom att tänka på det idag. Minnen dyker upp så märkligt. Kanske berodde det på att jag hörde bastjejerna som spelade med Prince och sedan den ohygglige Jeff Beck. Tal Wilkenfeld och Rhonda Smith. Satan vilka monster till att spela bas. Puh.

Sedan dök Bosse Skoglunds röst upp i min hjärna, Rikardo, klubben nere i Gamla stan och Mr Skoglund, legendaren på trummor, snackar om musik. Han säger music, MUSIC, på ett sätt som säger allt. Music...som något totalt överskridande.

Slutligen Gail  Ann Dorsey, spelar med Lenny Kravitz. Ytterligare en kvinna som är makalös på basen.

Sedan slutade jag plåta musik, det kom andra som Bäcker, Torndahl, Nilsson, Hatte, Strömholm, mfl och jag bytte inriktning på mitt plåtande, men på något vis hade jag velat vara kvar, som en social berättare bakom scenen men ingen ville betala för det.

Nog om det.