måndag 30 januari 2017

Två spår

Det finns två spår som jag funderar mycket över just nu. Det ena är döden. Idag då jag cyklade mina tre mil på en våt landsväg som långsamt blev en isbana, funderade jag på om jag var klar med det här. Fotografiska, det här med bilderna?

Jag kanske inte är det, även om jag ibland tror det. Jag funderade på det här med strävan. Att det är fullständigt meningslöst att sträva, att all kraft måste läggas på att leva. Att sträva är inte att leva, det är något annat.

Jag tänker på Strömholm som hela livet skrev en egen dödsmässa. Alla hans bilder handlar ju om döden, slutet, mörkret. Han är en av de som gestaltat det hela bra och det beror väl på att det var hans tema i livet. Döden.

När jag cyklade och kände att svetten började bli is på ryggen så flöt jag in i en slags känsla av rum, eget rum, egna tankar, egna sätt att andas. Inte sträva, men leva. Det är ju så uppenbart att livet bara finns så länge man lever och att de levande ögonblicken är de viktiga.

Det är den här tyngden som kommer sig av att man träffar rätt med sig själv och livet. Jag ser mycket fotografi, hela tiden, workshops, elever, nya och gamla och det som alltid slår mig är mängden bra bilder men så få som kopplar bilderna till livet, omgivningen, tankarna, den egna själen.

Det kommer en massa bilder, men hur hör dom ihop? Vem hör dom ihop med? Hur ligger de till i våra liv, i vårt samhälle, tiden. Var finns analysen, det sammansatta?

Idag tittade jag på många unga människors bilder. De kommenterade varandras bilder. Alla sa samma sak. Snyggt ljus, beskär lite där eller där, men ingen sa: Vad betyder det här? Vad säger det här? Ingen ställde huvudfrågan. Vad betyder det här? Eller, vad är det här?

Precis innan jag kom till den sista backen frös jag ordentligt. Vattnet var som blått på vägen, det svartnade och sedan kom jag till mitt hus, ställde cykeln och gick in i värmen.