Tove
Tove Folkesson kan skriva. Jag köpte boken idag, köpte fyra böcker och två semlor. Borde ha gjort tvärtom, för två av böckerna hade jag redan hemma. Det är det där att då jag ser en bok i hyllan som SER bra ut, så tror jag att den är bra, jag inser bara inte att att just det innebär att jag LÄST den.
Det är så det är. Semlorna var fina. Fyra på två dagar.
Det är sånt jävla väder så man kan skita i vad man äter. Det gör varken till eller från. Lagar kycklinggryta till min fru. Själv åt jag pyttipanna för tredje dagen. Har någon idé om att äta potatis i fjorton dagar.
Läser om Lesbos och flyktingarna. De ligger i tält och det är ju en djävulsk vinter där och vem fan hjälper dom. Det är ju fan ingen hejd på någonting numera.
Såg en fantastisk dokumentär om Neil Young. Han är klart speciell. Han sa en bra sak: Hur många känsliga låtar kan man skriva? Tre, fyra stycken, sedan blir det något annat.
Det var jävligt bra sagt. Hur många känsliga bilder kan man ta, innan det blir något annat är känsliga bilder?
Man är en produkt av sin tid. När jag var 21 var jag en annan man än idag som 67. Det är ju helt omöjligt att ta samma sorts bilder. I så fall har jag stannat i utvecklingen. Barn av sin tid och barn av hur man mår, hur omgivningen ser ut, vad man ätit och hur man bor.
Om det unga vet jag inget, jag kan bara säga att ser de tiden på ett sätt, sitt eget sätt, så kan jag inte annat än ställa mig bakom det. Jag ser på mitt sätt, de på sitt sätt.
Varje generation har sin tid och sin känsla. Idag fick jag höra en story om en kvinna som satt på sitt nya jobb, snackade med en annan kvinna på lunchen. Den ene frågar den andra vad hon heter i efternamn. Hon säger det, ett mycket märkligt och eget efternamn. Sedan frågar den andre igen, vad hennes pappa heter och hon säger det också. Då säger hon som frågat: Kan du tänka dig, din pappa är också pappa till mig.
Så kan saker rulla upp sig. Kom aldrig och säg att du kan känna dig säger på något. Var tid har sina minnen.
