måndag 22 december 2014

På gymmet

Alla är på väg till något. Ibland funderar jag på när och om man får lägga av? Det är många som fortsätter att vara aktiva för att vara aktiva. Det är som med kunskap. Varför skaffa sig den om man inte tänker använda den?

På gymmet, tre veckor sedan sist, var det sig likt. Den ena polarn såg ut att ha ont i ryggen, en muskelknuttetjej låg på golvet och körde, tog ett tag att haja att det är en tjej jag plåtade på sjuttiotalet och som sedan blivit karatefräsare. En och annan såg trött ut. Jag satt på cykeln i 45 minuter, börjar längta efter att cykla utomhus igen. Ska det vara så här värdelösa vintrar kan man lägga ner skidåkningen och dra till södra Spanien på vintern, dels är det bättre skidåkning och mer snö och dels är dagarna på låglandet som gjorda för cykelåkning. Svensk sommar mitt på dagen.

Ser att Isis bygger sin politik som talibanerna, man bygger upp skolor, fixar jobb osv.. Vad gjorde egentligen amerikanarna och vi i Afghansistan? Byggde vi något? Det enda man ser i media är ju soldater som far omkring beväpnade till tänderna. Tänk om vi byggde upp länderna, fixade det sociala, skolor osv,,men jag har säkert för dålig koll för att uttala mig. Det enda jag vet är att då jag var i Afghanistan, 1974, så var det ett bra land, kort sagt, ett underbart land.

Jag läser en massa böcker, men inget tar riktigt på mig. Förr, i ungdomen, så drog författarna mig ut i världen. Vem fan vill åka till Syrien, Marocko eller något annat land idag? Inte jag i alla fall. Thailand känns som det helt och hållet har svepts med i någon turisttsunami. Egentligen är ju det gamla Kanarias och Mallis som lockar mest. De har alltid fantastiskt klimat och håller ihop på något vis.
Idag började vi gå mot ljuset och tänk: Man märker det direkt.